Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Rätts-historia - [31] Nordström, Bidrag till Svenska Samhällsförfattningens Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bud fånga låta"9 oUn han är fornt lagligen férvunnen, 99som
lag säger i den lagsaga9 der gerningen ar gjordTi i
de* tredje punkten öfverensstämmer denna redaktion med
Magnus Erikssons Landslag.
De vigllgare bland dessa olikheter äro, såsom läsaren
finner: i:o att förbudet emot fängslande utan dom, som fanns
i Södermannalagen, uteslöts ni ur Landslagarna: io att 4442
ära Landslag icke erkänner annan lag, än skrifven, såsom
giltigt skäl för dom, den å lif eller lem går.
# Fjerde mom., angående Konungens pligt att lefva af
Upsala öde, kronogods ocb årliga laga utskylder ocb ingen ny
tnnga eller pålaga ä land sitt lägga, utom i vissa bestämda
fall, för bvilka ock sättet till bevillningens fasställande
utsattes, samt om allmogens pligt att utgöra årliga laga utskylder.
Att dessa stadganden med föga olikhet återfinnas i
Magnus Erikssons lag, äfvensom att Södermannalagen, utom i
annat, äfven deruti afviker, att den blott erkänner två
hufvud-fall, i stället för sex, säsom laga skäl till urtima gärd,
derom upplyser Hr Schlyter i Juridiska Afhandlingar, i:sta
Häftet **). Hr Schlyter anmärker der också, att Lagmannen,
tyd-ligen genom skriffel, i flera handskrifter af Magnus Erikssons
lag är förbigången vid uppräknandet af lagsagans till
bevill-ningens fasställande deputerade män. Rec. tillägger,
detsamma fel är begänget i KBr. d. 7 April 1546 S9), och att ieke
heller Ragvald Ingemundsons öfversättning bland förenämnde
deputerade upptager Lagmannen. Detta är besynnerligt —dä
Södermannalagen upptager den sednare. Men sist omförmälda
lags stadgande om bevillningens fastställande är ännu ganska
obestämdt, och äfven derföre märkvärdigt, att Konungen
näm-nes såsom deltagande i sjelfva bevillningen. Genom något
skriffel har Hr N. vid uppräknande af bevillningsmänuen
uteslutit de af Landslagen omtalade sex ho fm än.
Femte mom.; att Konungen skulle "rike sitt styra med
sin Råds råde” och med infödda Svenska män och ej
utländska.
Hr N. erinrar här ock, det Landslagen nu upptager
noggrannare stadganden angående Rådet, bland hvilka han anför,
att Konungen egde taga och välja sitt Råd, dock "att han ej
utföddan man i Råd hans i Sverige tog": att Erkebiskopen
38) S. 58—41. I det bref, afd. 7 April 1546 som i texten
omtalas, lofvar Konungen att ej pålägga skatt, utom då utländsk eller
inländsk fiende oroade landet, eller Konungens barn skulle giftas, eller
Konungen måste bevista sina ting eller ock eljest af oundviklig
nödvändighet föranläts resa genom landet.
39) Lageibmng, Svea II. Hist. 5: s. 576.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
