Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Rätts-historia - [31] Nordström, Bidrag till Svenska Samhällsförfattningens Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man Riksdag’ kallrfde och fottkrifne blifva, erhölls blott det
svar, att Kongl. Maj:t lär Ständernas åslundan–-— frig
i Nåder påmrnnä, ”och icke nlom den yttersta faran eller nö-»
dp låta ske;** Så stod frågan’ ännu vid Carl XI:s död.
Detta om korporationens legalisation, såsom
Riksrepré-sentation. Nu till förhållandet mellan dess särskildta
elementer, samt mellan Representationen och Konungen.
Hr N. tror, att samtliga ståndens röster, i slutet af I6:de
århundradet, ansetts erforderliga till ett Riksdagsbeslut öfver
allmänna frågor. Det torde dock for oss vara lika svårt, som
det utan tvifvel skulle varit för de kunnigaste Svenska män i
slutet af !6:de århundradet, att bestämdt uppgifva, hvilka
dessa stånd voro. Sjelfva Riksdagsordningen 1017
undanröjde icke alla tvifvel i detta afseende. Rec. beböfver blott er-»
inra om KHg&befälets besynnerliga ställning, samt derom, att
Konung och Ständer så sent, som 1680, beböfde förklara, det
Rådét icke var ett femte stånd. Hvilken bestämdhet kan’
man då, i denna fråga, vänta vid slutet af I6:de. århundradet^
Väl finner man i den tidens handlingar meniga Riksens:
Ständer omtalade. Men allt, hvad man om detta talesätts:
betydelse med visshet kan säga, är, att det uttrycker
motsatsen till ett annat, äfven ofta förekommande: de förnämste*
Riksens Ständer, b varmed Rådet och Adeln tyckas hafva
blifvit betecknade.
I det föregående är ett bevis redan anfördt, att
Ständer-ne, i ögonblick af stor fara, kände saknaden af en i lag
försäkrad existens. Denna saknad delades icke af Rådet, för
dess del och såsom Råd. Detsamma och den klass, hvars
representant det egentligen var, den äldre, högre Adeln, de
friborne 7S), ntgjorde den nya Ståndsrepresentationens kärna.
Det var deras fäder, med hvilkas bifall (så trodde de
åtminstone), de lägre stånden blifvit i denna representation intagne.
Det var de, hvilka ifrån de lägre stånden afsÖndrät och med
sig förenat’ de lägre frälsemannen, hvilkas deltagande i
Öfver-läggningar rörande rikets allmänna angelägenheter för6t
om-taks år 1470. De kände sig på last och säker grund. De
lägre stånden hade lånat sig till bildande af en ny makt, på
sidan öm lagen, i stället för att fordra den rätt lagen dem
tillerkände. De fingo tåla, att af sina patroner blifva
behandlade såsom parvenuer.
Både under Gustaf Wasa, Erik XIV och Johan ni
finner man derföre spår, icke blott att Rådet och Adeln ansett
w) Rådets verldslige ledamöter (*le andlige försvunno nied Kotholirås-
men) skulle ju, enligt Landslagarne, väljas bland Riddare och Svenar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
