Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resningen. Efter denna lar nan funnit eti sådant inrymmande
betänkligt. De store måste afstå från försöket, att i utförliga
lagbud erbålla stöd for hvart ocb ett anspråk de ansågo
lämpligt att på sina landboar göra; men yttre ocb inre krig sänkte
de sistnämnda skyndsamt i en fattigdom, som förmådde dem,
att på bvad villkor, det kunde behaga de stora jordegarne
att föreskrifva, emottaga ocb bruka den jord desse ville
upplåta.
Rec. har antagit, att det var de storas intresse ensamt,
som i dessa frågor stod i motsats till landboarnes. Han väntar
sig det inkast, att han dervid förbisett de många mindre
jord-egare, hvilka häruti gjorde ett med de stora. Rec. erkänner
anmärkningens riktighet, så vidt meningen är, att äfven andre
medlemmar af det andliga och verldsliga frälset, likasom
möjligtvis några få Borgare o. s. v., kunde vinna genom de nya
grundsatsernas tillämpning. Skulle åter meningen vara, att
äfven förmögnare bönder måste räknas bland dem, hvilka på
den nya rättens införande vunno, då måste rec. emot en
sådan tro nedlägga sin protest. Man vet, att det, i en sednare
tid, ansågs såsom en Adeln allena tillkommande rättighet, att
på sin jord uppbygga torp. Under den, hvarmed vi nu
sysselsätta oss, ansågos, enligt hvad på goda grunder kan slutas,
Kronan och de privilegierade stånden allena berättigade att för
egen räkning utarrendera gårdar. Bonden var ju skyldig att
sjelf deltaga i arbetet på sin jord. Hvad han icke sålunda haun
sköta, deraf egde han ej heller uppbära afkastning. Denna
tillföll i sådant fall Kronan. Att denna grundsats, under 16:de
århundradet, i Kongliga Bref förkunnades, har HrN. sjelf
anmärkt. Att den var vida äldre, hoppas rec. kunna bringa
ganska nära fullkomlig visshet.
I Mars månad år 1457, året efter Engelbrekts död,
voro Riksens Råd samlade i Strengnäs, för att öfverlägga med
afseende på ett till följande Juni månad utsatt möte med
Konungen. Ställde mellan den hos allmogen, efter
Engel-BREKT*ska tågen , ännu fortfarande gäsningen och sin egen
böjelse för unionens befastande, utgåfvo de, den 2o och 26 i
förenämnda månad, en Stadga till allmogens stillande och
lugnets återställande inom landet. Under sådana omständigheter är
det klart, att hvarken någon ny kränkning af allmogens rätt,
eller ens något uttryckligt upplifvande af en äldre, kunde
komma i fråga. Det man ej kunde eller ville ändra,
förbigicks med tystnad. Undanrödjande eller mildring af
missnöjets anledningar var det man ville och måste vilja.
Stadgan böljar derföre också med en skatten,edsättning9
och tillägger derefter i 2 §.: ”Afrad af Bondelandbon skaU
hälften hafva kronans embetsman och hälften jordeganden”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
