Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Rätts-historia - [31] Nordström, Bidrag till Svenska Samhällsförfattningens Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur N., *då det böjde s?g sjelf till en med de mest omfattande
politiska förmåner privilegierad klass, alldeles nedtrycka den
skattdragande allmogen.”
Anmärkningen är grundad. För dess riktighet talar hela
den äldre Svenska Historien.
Då allmogen förlorat den moraliska kraft den hade af
nöden till försvar af vissa i allmän lag grundade rättigheter, när
dessa således, vid kollision med makten, började ostraffadt
öf-verträdas, då lemnade de store, hvilka ej sällan jnst voro
de, som trampat dessa rättigheter under fotterna, den
förtryckta allmogen åt sitt öde. De älskade dock ej, att sjelfve
blifva på samma sätt behandlade af ännu mäktigare, och
sökte derföre åt sig särskildt försäkra dessa rättigheter, hvilka
erfarenheten visat ej mera vara tillräckligen tryggade genom
allmän lag. En från början bestämd plan, att på detta sätt
göra bemälda rättigheter till sin uteslutande egendom, kan dock
ej rättvisligen pfibördas dessa stora. De sörjde för sig,
obekymrade om en klass, från hvilken de med hvar dag mer af*
lägsnade sig. Men ju längre man vande sig att, i de högre
kretsarne, tala om förenämnda rättigheter, såsom de högre
uppsattes, ju mera gjorde sig den föreställning gällande, att de voro
desses uteslutande egendom. Allmänna lagkunskapen lemnades
åt lagläsarne, åt de substituter, dem häradsrätternas
innehaf-vare satte att i deras ställe skipa lag. Men Privilegierna
omtalades på herredagarne, i sällskapen — öfverallt, der
ber-rarne inlanno sig. Ej underligt, att desse slutligen ansKgo sig
såsom det fria — odalmännen såsom det ofria ståndet: att
man ämdtligen kom derhän, att med full Öfvertygelse bestrida
Svenska bonden dess i lag klarast grundade rättigheter; och
att ana samhällstillståndets upplösning vid bvarje
på-minnelse om allmogens gamla rätt 1S1). Om sanningen af
denna teckning kan bvilken det vill förvissa sig, antingen han faster
sig vdi adliga representationsrätten, rätt att utan eget
samtycka £j kunna åläggas skatt, uteslutande rätt tiH högre
embe-tei UÄ) , rätt att icke utan uppenbar missgerning kunna
fängslas, att endå8t af Mkar dömas, o* s. v.
***) Man <iinr« sig de b el; a* ta händelserna åren 1751 och I75£,då,
i anledning af ett yrkande on jagfaStt tör hvar och en^på egna egor,
adeln ansåg det betänkligt att tillåta en colono att skjuta ”hare och
fågel”, och slutligen förklarade sig sinnad att till yttersta blodsdroppan
f&rsvara Honungens höga riftt oeh sina i kraft deraf nndfångna
privilegier att ensam —■— skjuta h#re och fågel.
löt) Biskop skall Bondeao*n vava. Bondeson skall Lbcmnvanu.
Vestgötalagen TOB.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
