Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Rätts-historia - [31] Nordström, Bidrag till Svenska Samhällsförfattningens Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyst tillåta i detta afseende; ej heller Landslagarne derföre,
uti de medgifva, del HäradshÖfdings ombud kundeihans
slälle vara å tinget 14S); men underlåtenheten, att på samma
gång utsätta de fall, dä substitution tilläts, var så mycket
tadelvårdare, som en besynnerlig anledning till tillåtelsens
missbruk, nemligen flera Haradshöfdingedömens inne-_
bafvande på en gång, redau i Magnus Erikssons
Lands-lag 149) måst förbjudas.
Med förbigående af de öfriga punkterna uti 1569 års
Privilegier, måste ree. stadna vid bvad Hr N. ytterligare berättar:
”Emellertid lärd* man sig snart, att ännu hvaijehanda
för samma ändamål" (adelns upphöjande, såsom stånd, öfver
de andra medborgareklasserna) ”kunde tilläggas, oeh delta
stadgades oek än under Konung Johans regering, uti de nya
privilegier, som mot slutet af hans lefnad utkommo och
kallades ””e» vidlyftigare förbättring uppå adeliga privilegier samt
laga stadgar för Adclige personer, gjord och stadgad a:o 1599
efter Christi börd i Stockholm””, hvilka, osåsom Författaren
vidare uti en not upplyser, äro tryckta i Abo Tidningar 1Ä0).
Hr N. anmärker, att dessa privilegier innehålla dels
förklaring öfver äldre rättigheter, dels försäkran om nya
förmåner. Bland de sednare räknar han stadgandena: om arfsrätt,
enligt hvilka adelsmans döttrar förlorade rätt att, jemte
bröder, ärfva föräldrars fasta gods, och adeliga jungfrur, att
taga arf i fast gods, så vida manlig arfvinge fanns inom femte
led; att frihoren man icke skulle vara skyldig gifva adelig
jungfru morgongåfva i fast gods, och att, om han det gjorde,
hans arfvingar skulle ega rätt att den återlösa (denna sist» 4
rätt är ny; frihet att gifva morgongåfvan i löst eller fast var
deremot i Christophers Landslag, såsom Förf. ock på annat
ställe sjelf anmärkt, medgifven); samt att, om ärfdt jordagods
icke var mera än till e n hästs ränta, en arfvinge skulle blifva
vid jordagodset, men de öfrige taga lösen.
Hr N. bar i anledning häraf fastat uppmärksamheten på.
det förhållande, (som Koldbrup Rosenvinge, i afseende på j
Danska adeln, längesedan anmärkt,) att frälseståndet, på
samma gång som det njöt alla fördelar af förläningar, underhåll
ra. m., särskildt sökte ”för sig behålla alla de rättigheter, som
tillkommo de fordna Odalmännen, och att således”, tillägger
148) MELL. |?nB. XV. (I Ragvald InGSttm»stONi£fversfittiiing. Den
för rec. nu tillgänglig» handskriften af originalet innehåller ej denna
flock). Cn. LL. t>mB. V. 14») {foB. IV.
i»0) 1782, N:ris 46, 47 oeh 49 samt 1783, N:o 7.
Febv, n. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
