Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Tham, W. Om Adelskapets upphäfvande i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Storthinget, att lmtinw den ersättning, ata för ftrinto»
af dessa rättigheter billigtvis kunde tillkomna innehafVarne , ock
tillika vara en skadeersättning for deras efterkommande u).
Vid 18#1 års Storthing väcktes frågan forst genom en
Kongl. Skrifvelse af d. 17 Febr., hvari meddelades, att
Ko-nnngen nekat det af 1816 Ars Storthing fattade beslnt om
adeln sin sanktion, emedan tvifvelaktigt vore, om det stode i
öfverensstämmelse med Grundlagens §. 97 2Ä), och det i alla
faU knnde sättas i fråga, om sakens vigt vore tillräcklig att
rättfardiga en så plötslig förändring i en kittills bestående
institution. Af samma skäl vägrades sanktionen andra gången,
men det lofvades, att om ett förslag inkomme, syftande till
inskränkning eller upphafvande af adelns blandade rättigheter,
skulle det tagas under öfvervägande. Ett sådant förslag hade
emellertid ej inkommit från 1818 års Storthing. Då det
vore att förmoda, att det förra lagförslaget nu skulle återkom*
ma, ansåge Konungen det tjenligt, att fösta Storthångets
uppmärksamhet derpå, att likasom det år 1814 ansågs betänkligt
att genast fatta beslut om adelns upphafvande, likaså vore väl
ej heller nu rätta tiden dertill; man kunde nemligen * under
närvarande förhållanden i Europa, befara andra staters
uppmärksamhet, och om man också ej berodde af dem, kunde
man ej vara likgiltig för deras omdömen. Erfarenhet oeh
lugnare tider kunde göra beslutet mognare; det borde derföre n*
uppskjutas. Deremot vore intet hinder i vägen, att de
blandade rättigheternas afskaffande toges under öfvervägande, meo.
för dem borde ock gifvas lämplig ersättning. Skulle dock
Storthinget förnya sitt beslut, ville Konungen ej vägra det sin’
sanktion, men man borde då vara betänkt på ersättning enligt
Grundlagens §. 105 **).
Derpå väcktes i Odclsthinget A. 0 Mars en motion *7),
att återupptaga de två föregående Storthingens beslut om adeln.
BAdadera remitterades på samma sitt, som förra gången, till
en särskild Kommitté 1S), äfvensom en Sednare inkommen Kgl. >
Skrifvelse af d. 50 Mars, af innehåll: att Könungen ansåge
för sin pligt, att ytterligare fösta Storthingets uppmärksamhet
på den sensation, som ett förnyande af beslutet om adeln
kunde. väcka boå. andra länders styrelser. : Konungen skulle vål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
