Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Naturvetenskaper - [51] Sundevall, Lärobok i Zoologien; [52] Högberg, Lärobok i Allmänna Zoologien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t)m stenarne ”förstoras (?) genom” (med dem) ”likartade
krop-par", så behof va ju dessa cj ”småningom förvandlas iiil deras
ämne”?! Eller hvad menar H:r H. med denna "förvandling"?
Och månne de för handen varande stenarne nu "förstoras”?
Visserligen trodde man fordomdags att stenarne vexte; men
det kan väl ej vara Hrr H:s mening att vilja ytterligare
upptaga och förfäkta denna sats! Och månne ej de oorganiska
naturkropparne skulle kunna sägas nppkommit och uppkomma
genom likartade delar, som under sjelfva den oorganiska
kroppens bildningsprocess lagra sig tätt intill hvarandra,
hvaref-ier i egentlig mening ingen tillvext vidare eger rum? — Sid*
4. säger Förf., i .likhet med flere af sina föregångare, att ”de djnr
och vexter, som likna h varand ra, och som härstamma från
samma ursprungliga föräldrar, utgöra samma A.rt
(Spe-des).99 Men månne det just är afgjordt att af hvarje vext oeh
hvarje djur ursprungligen endast funnits ett enda par? Och
dessutom, äfven om så vore, så har ju på historisk vag
ingen underrättelse härom meddelats, enligt hvilken man kunde
veta huru många arter, som ursprungligen funnits, — hvaraf
sålunda är klart, att den uppgifna bestämningen i sjelfva
verket ej leder till någon slags visshet. — Sid. 12, 13 indelas
Däggdjuren uti: ”a) de som vistas på land, ech b) de som
vistas i vattnet” (läs: Yatten). Men härvid vill det sig ej
bättre änatt Uttern (s. 26), och Vattenlemmeln (s. 50),
som lefva i vatten och uppehålla sig af fisk och dylikt,
komma blandlandtdjuren, likasom Bäfvern (s. 50), hvilken doek
lika mycket kan sägas vara ett vatten- sem ett landt-djur,
synnerligast då emellan tårna på bakfötterna finnes verklig
simhud. Bland Jandtdjuren namnes äfven (s. 55)
Näbbdjuret (Omithorynchus paradoxm)9 som dock uppehåller
sig i åar ech dammar på Ulimaroa. Häraf synes huru Förf:s
indelningar äro beskaffade. — Då Förf. s. 62 snbsumerat Co~
himbce under Passeres, så hade det väl varit i sin ordning
att angifva hufvudskilnaden, synnerligast då de vanligast,
såsom hos Sundevall, anföras såsom en egen underafdelning.
Men någon sådan diagnos söker man här förgäfves.
Diagnoserna arterna emellan äro icke sillan så beskaffade, att de
likaväl kunnat undvaras. Så t. ex. blir man ej mycket
upplyst då man, s. 56, läser att ”Blåkråkan (Coracias garrula)
är en myeket vacker fågel”; och (s. 60) att Bofinken
”sjunger mycket väl”, — flera andra dylika artkannetecken att förtiga.
Der Förf. anfört några egentliga diagnoser äro dessa icke
sällan orätt, eller måhända snarare ofullständigt afskrifna,
hvarpå såsom exempel må nämnas, att sid. 124 uppgifves, det
Iglar (Hirudmes) ”hafva i kroppens ända sugskifva”, hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>