Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Philosophi - [66] Atterbom, Svenska Siare och Skalder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förvilla! Förnuft, högre, Öfvernaturligt medvetande, det
själen medfödda gudomliga och eviga, dels s&som outveckla dt
anlag, dels i den omedelbara formen af aning, sinne, tro,
känsla äro klarare beteckningar af samma sak. Vet man detta,
så skola de bildliga • uttrycken långt ifrån att genom något
mystiskt stöta och aflägsna, tvärtom uppkalla en poetisk
stämning, till hvilken de ofvan angifna precisare, adequatare
uttrycken sakna förmåga. De sednare gifva 6akens begrepp,
ej begreppets sinligt-symboliska åskådlighet. Då denna år
den Theosophiska spekulationens väsendtliga form, må man
ej, såsom dunkelhet i framställningen, tillvita tecknaren hvad
för originalets trogna och sanna Återspegling är oundgängligen
nödvändigt. Den P&ychologiska delens öfriga innehåll år för
uppmärksamme läsare utan tvifvel fullt tillgängligt. Förtjent
af uppmärksamhet är det (s. 97) så 6kont tecknade
förhållandet mellan själens ljus och värma. ♦— 1 den derpå följande
£ t hi ska delen skall framställningen af det Ondas uppkomst
och natur (s. 101—118) gifva läsaren ett nytt exempel på
tidslynnets makt öfver den äfven mest frigjorda originalitet.
Denna tids bristande sinne för all rent andlig verklighet
göres nemligen till principen för det onda Öfverhufvudl
Dunkel förefaller kanhända det ondas realprincip, ”deim»
verl-dens Furste”, den ”i Naturens egen medelpunkt inneboende
Ande”, som med en från natursidan utgående förmedling var
ämnad att möta den förmedlande verksamhet, som från
andeliga sidan utöfvas genom ett vida högre medlareväsens
(Sonens , den Enföddes) inflytelse" (s. 105); men som låtit sig
berusas af 6in storhet, och från verldens ståndpunkt vill eröfc
ra himmelen (s. 100). Man bör dock lätteligen inse, att för
Svedenborgs åsigt, hvilken öfverhufvud ur yttre (dock ej
alltid sinliga) inflytelser härleder den ändliga själens väsendtliga
innehåll, en yttre orsak till det onda var nödvändig; likasom
ock, alt ur begreppet om det onda, såsom uteslutande
verlds-och natur-sinne, denua princips form och plats i systemet m&r
ste på ofvanangifna sätt bestämmas. 4—• Läsaren skall utan
tvifvel förvånas, att hos Svedenborg finna ett så klart begrepp
om Skönhet, 9om den sista, Esthetiska delen af
Philoso-phemernas teckning framställer. Att den ej stadnat vid
abstraktioner och i blotta theorien, derpå gifves (p. 120), i en
lefvande framställning af ett skÖut ansigtes inom hvarandra
liggande ytor eller former, ett intressant bevis. Utan tvifvel
skail enhvar beundra den subtila observationsgåfva, för
hvil-ken det vanligen mest sammanflytande så klart distinguerar sig.
Skulle vi våga en anmärkning, så gällde den koloriten i
skildriiigeu af de första menniskornas och isynnerhet (jvinnans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
