Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Notiser - Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r*£t inom HiaHemmi «ig till dragit. Till Besvarande af Akademiens
prisfråga; ”//ro alla nu brukliga Infanteri-Manövrer beräknade för
m/i tjcnlitja till krigsbruk ? — om ej, hvilka kunna och böra uteslutas1’’?
Jiadc trenne skrifter inkommit, af hvilka likväl ingen ansåg# förtjent
af Akademiens belöning, men tvenue skulle- intagas uti nandlingarne.
H okgl. Thevteräi. Det blef innevarande år förbehållet alt
ändtli-gen införa Bellini på den Svenska scenen. Att Dohfaetti der fått
förp-träd» honom, torde- kun na anses något bakvändt. Donizetti, livars mu-*
svk har att tacka Bellinis för så mycket, vann visserligen härpå; men
det var cn orättvisa mot den sistnämnde och har troligen, jemte
åtskilligt annat, motverkat åtminstone St ra ni eras framgång; hos oss.
Bcl-linis förtjänster ligga ej i en stor iderikedom eller i ett blixtrande
suille> mångfald och musikaliskt djupsinne. Såsom alla Italienare låter
hait Orchesterjartiet spela «n »Utför underordnad rol, man sksdle till
oeh med kunna säga, att lian ej ens unnar det uågon sådan; ty sa litet
uppfinning, musikaliskt studium och, beräkning af
instrirmentalresur-serue ligger ditt ofta i linns ackompagnement. Hans Ouverturer äro
äf-veu högst obetydliga. Dessa brister måste ersättas af utmärkta
egenskaper i andra häuseci|d<*n, 0111 cn tonsättare skall l;unna förvärfva ett
så stort rykte’som Bellinis, och fråu Europas theatrar till cn stor del
uttKänga, såsom han gjorde det, en Rossini, hvilken, i vissa fall, just
isrr starkast i det, som brast dei* förre. Sådana egenskaper egde aek
H<*11 i ii»: en glödande känsla, som, om den ofta tyckes nästan för vek,
likväl alltid är ren, ädel och stundom ganska storartad» i uttrycket, ett
i hög grad poetiskt sinne, en obestridlig originalitet oqIi egendomlighet,
ehuru af föga omfång, i den musikaliska formen, ett innerligt fast
me-lancholiskt behag och en förmåga af dramatisk framställning, en
öfvar-liigsenliet i musikalisk deklamation, sem knappast någon*, åtminstone i det
tr»gi«ka facket, cgt i högre grad, med undanlag af Gluck. Dett;»
sista skulle ensamt kunua lorklara Bellinis iiamg4ng; med några få
toner, ett enda utrop, målar han stundom en dramatisk situation,
förråder han eu följd af ideer eller känslor. Att Italien är det enda rätta
hemlandet för cn musik af denna karakter, torde mail kunna påstå,
c-iii ed a iv bristerne, till en del, der icke äre brister, åtminstone ej på )åi*gt
när så som norr om Alperne, och förtjensterpe, särdeles vissa bland
dem, ligga så helt och hållet iuorn folklynnets fattnings- oeh
uppskatt-uit^gs förmåga. Men äfveu utom Italien har inan öfverallt ined
enthu-siasm mottagit denna musik, och Strauiera har mäktigt lockat
publiken, åtminstone vid dess första uppträdande. Endast Stockholms
allmänhet visade sig temligen likgiltig för densamma. Tidning&rne
bedömde den skäligen ofördelaktigtt ehuru alla erkände att vissa
partier voro af högt eller, till detmiudsta, verkligt värde. Det egna och
roliga härvid var, att hvarje tidnings-redaktion hade, i vissa delar, sina
egna favoritnumror, och att om alla de, på detta sätt, utffiärkta
num-rorne adderades, så utgjorde de nästan hela operan. Hvad kuude då
egentligen orsaken vara till våra landsmäns köld mot den Okanda.
De voro tvifvelsutan flere; först oeh främst äro Bellinis brister,
särdeles hans saknad af omvexling, påtagligare i denna opera än i ftere
andra; libretten är intrasslad och, ehuru ypperligt skrifven och ganska
lyckligt öfversatt, sålunda svårbegriplig samt derigenom mindre
intressant för åhöraren. En sannt och lefvande uppfattad exsekution kunde
till någon del hafva lijelpt denna olägenhet; men utförandet, i
dramatiskt hänseende , var verkligen mindre lyckligt. I Bellinis operor är
deklamationen en hufvudsak; och utom Il:r Gunlher, var ingen af d,e
spelande, i den punkten, rätt tillfredsställande. Till allt detta kom
deu motvilja de tongifvaiide Amatörerne och Artistemc inom den Stock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
