Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Notiser - Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
holmska musikverlden i al 1mfinhet hysa ffir Bellini, och detta ar
förklarliga skäl. De s. k. Instrumentaliiiterne hafva nemligen
öfvervig-ten inom dessa kretsar, och med den ensidiga, för att ieke slga
exklusiva, bildning, som med få undantag vidlåder alla slags konstnärer och
konstidkare nos oss, var det naturligt, att den ringa uppmärksamhet
Bellini egnat Orchestern skulle bringa dem i harnesk uiot honom; och
de ropade också sitt pereat både öfver hans Okända och hans Norma.
öfver den Okända vunno de, af här ofvan antydda skäl, en lätt seger;
och så länge denna Opera icke utföres på ett sätt, som öfverskyler dess
enformighet och Btäller dess dramatiska skönheter i deras rätta dag,
så länge skall det vara forgäfves, att alla dess chörer och största delen
af dess selo- och ensemblesaker nära nog allmänt erkännas vara af stort
värde,* den slall ändock, oaktadt allt detta, icke vinna någon verklig
framgång här. Men på IV o r in a förräknade Anti-Bellinisterne sig. Försöket att
nedsabla den strandade mot publikens allvarliga vilja, att anse det for
godt, som gick den till hjertat, och behofvet att se och återse ett verlr,
som så mäktigt talade till dess känsla. Norma tolkades också
oänd-ligen mera sannt oeh kraftigt, än Straniera, och skulle således, då den
derjenite i ämne ocb komposition otvifvelaktigt eger ännu mer värde ffn
denna, göra stor lycka hos dem, som ej på förhand omgärdat sitt bröst
med ett ms triplex mot dess tjusningskraft. Det bjelpte icke att de
strängaste vedersakarne påstodo, att ”det ej ens var musik”; den stora
allmänheten lät det få vara hvad det ville, men det lockade tårar, den
rena koiistnjutniiigens tårar ur månget öga, som ännu alldrig fällt
sa-dana vid en Opera. M:lle Lind höjde sig i Norma till en artistish
ståndpunkt, den hon dittills icke hunnit; hon var icke blott eldig och
hänförd, det hon nästan alltid är, hon blef ädel oeh hög, det hon
förut icke varit j hittills blott känslo- och passionfull, var hon
här verkligen tragisk. I Polliers mindre tacksamma parti var Ha*
Gun-ther utmärkt, om han ock i första aktens stora aria sveks — ieke af
sin artistiska förmåga, men af sina musikaliska tillgångar. H:r
Bet-lettis Buffo-natur maskerades och besegrades lyckligare här, än i den
Okända. Fru Gelhaar tycktes svag vid sidan af M:11eLind; men hon
utförde ieke dess mindre sitt parti artistiskt och jeinvffl dramatiskt sannt
och varmt. En vackrare librelte än Normas torde väl näppeligen på
länge varit författad. Sedan M et ast a sios tid har också icke Italien
och, som vi tro,. intet land egt en utmärktare Opera-skald än Bomani;
derom vittna, bland mycket annat, både Straniera och Norma, och den
unge dilettant (en tjensteman i Kongl. Kabinettet med ett inom
deplo-matiken bekant namn), som öfversatt begge, har dervid ådagalaggt en
särdeles lycklig förmåga, bnde vid ordens underläggande och hvad
versionen i öfrigt beträffar. Denna gärd af rättvisa hafva vi ansett oss
höra uttryckligen lem na de båda Operornas text, så mycket hel dre, som
ingen recensent ännu vid dem fästat någon annan uppmärksamhet än
tad-lets.— Från Kongl. Theaterns Lyriska sida vända vi oss nu till dess
Tal-scen. Det var förr ingenting ovanligt, att man skref dramatiska
produkter, som kunde vara underhållande att läsa, men ej särdeles
dugde för uppförandet; det har på sednare tider blifvit tvärtom. Våra
moderna theaterai heten kunna — vi tala blott om de bästa — för en
eller annan gång vara bra nog att se, och då måste de ändå vara mer
än försvarligt gifna; men ho kan väl med någon särdeles uppbyggelse
läsa dem till slut? Man skall kanske svara oss, att denna förändring
mot förr bevisar, att äfven theatern, likasom allt annat, blifvit riktigt
praktisk. Må göra; men säkert är att Vitterheten ej vunnit härpå. Ty
ett dramatiskt verk, som cj lämpar sig för sccuen, kau dock vara ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
