Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Juridik - [3] Wistrand, Om medico-legala betyg; 2. Wistrand, Öfversigt af nyare jurid. litterat. med hänseende till Stats-Medicinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AA ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
sig oafvisligare, att närma till hvarandra den besigtigande Lä-
karen och den dömande Juristen, för att, med ett enkelt men
träffande uttryck, bringa tal och svar i harmoni med hvaran-
dra. En blick på Sveriges Lagar bekräftar detta. Ej förrän
vid början af förra seklet (genom Kongl. Rådets bref 41761)
stadgades att i tvifvelaktigt dråpmål ”Medicus eller Fältskär
clfer i brist af dem, de andre förståndige och beskedlige
män skulle förrätta besigtning öfver den slagne eller fikade
kroppens beskaffenhet.” Enligt de äldre Lagarne skulle denna
besigtning- förrättas af sex aller tolf sanninda män af häradet:
Ej förr än genom Kongl. Br. 3:dje Maj 1770 finner man den
allmänna föreskrift, att inga andra än Provincial Medici och
Stadsphysici eller af Coll. Medie. godkände Doctorer måga
nyttjas till besigtning af döda kroppar.
Ifrån tidpunkten af denna författning bar samverkan af
läkarens och domarens åtgärder i så kallade medico-legala
frågor åtminstone i doetrinen måst anses af vigt, om den ock
i praxis icke gjort sig så gällande, som man egt rätt att for-
dra. Att en brist härutinnan fortfarande vidlådat Svenska lag-
stiftningen lärer så mycket mindre kunna bestridas, som er-
farenheten visar, buru serdeles vacklande grundsatser i praxis
herskat, och huruledes samma fall, af serskilda domstolar än
framkallat dödsdom än befrielse-utslag. Det har varit nyare
och nyaste tiders rättslärde förbehållet, att i sina forsknin-
gar gå ett steg längre tillbaka för att fylla denna lucka i
lagstiftningen, och söka utfinna en tillfredsställande utgångs-
punkt. Då ref. vid detta tillfälle icke kan ingå i ämnets de-
talj, vill han, för sakens vigt, blott antyda den förändrade
ståndpunkt, som Fålts-veten skapen nu mera ernått.
Bå en menniska ljutit döden i följd af en annans miss-
handling (yttre våld), inträder behofvet af sakkunnig persons,
d. v. h. säga, läkarens besigtning af den döda kroppen. Hvad
innebär denna åtgärd? hvilken fråga har läkaren att besvara?
Atgärden är, att gifva en fullständig, på kännedom af men-
niskokroppen grundad, beskrifning af den tilltogade skadan,
och således den fråga, som bör besvaras, helt enkelt den:
hurudan har denna tillfogade skada varit beskaffad? Då det
problem, läkaren genom sin besigtning bör upplösa, inskrän-
ker sig inom dessa naturliga, i sakförhållandet grundade grän-
sor af det objektiva och faktiska, huru klart är det icke i
följd deraf, att all fråga om tillräknande till skuld och straff
(imputatio juris) måste anses ligga utom föremålet för läka-
rens omedelbara ålgärd.
Här möter oss en invändning: då det. enligt hvad vi re-
dan medgifvit, åligger läkaren, att med fullständig noggrann-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
