- Project Runeberg -  Frey. Tidskrift för vetenskap och konst / 1842 /
64

(1841-1850)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [10] Janzon, Pindari Carmina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE: LITTERATUREN.

Elementa Doctrinae Metricae fullbordade. Men knapt hade detta skett,
förrän en annan lärd, Borckr, uppträdde med en helt ny åsigt, som
dock blott sträckte sig till den Pindariska Rhythmiken, öfverlemnande
åt andra, att tillämpa den på den tragiska lyriken. Sedan dess-char
den antika Versläran befunnit sig i ett anarkiskt tillstånd; ingen har
vågat framträda med ett fullständigt metriskt system (Prosodiska lä-
roböcker deremot ha vi fått i temlig ömnighet); man har vacklat mel-
lan båda de nyssnämnde åsigterna, dock så, att den Boeckhiska synes i
allmänhet vunnit det största förtroendet, medan flera (t. ex GEPPERT,
Ueber das Verhältniss der Hermannschen Theorie der Metrik zur Ueber-
lieferung, Berl. 18535) klandrat Henrmanss djerfbet i afvikelser från
den gamla traditionen, utan att någon mig veterligen ens försökt
att i ett vetenskapligt system uppställa dessa traditioner. z

För att läsaren måtte förstå det egna i Hr J:s åsigter, nämne vi
blott, att Hermann på rationella grunder, deruti han alldeles afvek från
HereHarcstion och den traditionella häfden, i lyriken uppställde en nästan
öfverallt egen versindelning, som onekligen mer än någon annan beha-
gar moderna öron, i det han så mycket som möjligt sökte genom klyf-
ningar mellan serskilde verser undvika allt för brådsamma öfvergångar
och isynmerhet antipathetiska förhållanden. Borexnw åter förkastade
både Scholiasternes och Hermanns indelning; antagande såsom en fast
grundsats, att enskilda ords brytning emellan serskilda verser vore för-
nuftsstridig (hvilken han dock lät stå qvar i sapphiska versen), lät han
den Findariska versen räcka så långt den kunde, eller ända till dess
den stötte emot vissa af honom faststälda kriterier, då han satte punkt
i rhythmen, eller förklarade versen vara slut. Derigenom nppkommo
ända till 40 morer eller tidsdelar, som således kunna innehålla 30
till 60 stafvelser! -Deremot då inga sådana hinder förefalla, föredra-
ger han de kortare verserna, således indirect erkännande dessa sednare
såsom de naturligaste 1),

Rec. har alltid denna indelning förekommit ganska betänklig: en
rhythmisk afdelning af 60 stafvelsers längd kan af örat svårligen upp-
fattas som ett helt, och gifver svårligen begreppet af en enhet, hvil-
ket ordet vers (ett rhythmiskt system i smått) dock nödvändigt in-
nebär.
3 Med rätta anmärker Hr J. sid. 3, att Borckas kännetecken (syl-
Jaba anceps, hiatus och interpunctionen) äro blott negativa, hvilka väl
på sin höjd kunna tillkännagifva, att en rhythmisk afdelning icke får
sträcka sig längre än dit, men icke huruvida ej densamma kan förr
upphöra. Rec. vågar gå ännu längre. Den fruktan, som alla metrici
hysa för hiatus (annat än på vissa såkallade lofgifna ställen), synes ho-
nom nog vidskeplig. Månne denihar sin grund i naturen? Grekiskan,
isynnerhet Joniskan, älskar ett sammanhopande af vokaler; hvarföre
skulle deras sammanstötande i serskilda stafvelser, t. ex. mzovioro, Vara
serdeles mera stötande än i serskilda ord? Att detta likväl stött Gre-
kens öra, invänder man, är ett factum, som skönjes af crasis, apostro-
phen m. fl. Rec. vill deremot anföra ett mot-factum, som af ingen
Grammaticus (honom veterligen) blifvit taget i betraktande. När skå-
despelaren "HEGcELocHos engång declamerade följande vers ur Euripides”
Orestes: : É
= | Ex 2vuatev yag aödis ud yaknv 000:

Stum vågen sänks, och luften klar på nytt jag ser; :
uttalade han versen alldeles såsom vi skulle göra, nemligen försum-

1) Im re ambigua divisos (versns) conjunctis preferre . « + constitui. Föret. till

FJ Uppt :

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 13 22:35:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frey/1842/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free