Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Philosophi - [14] Hwasser, Om Äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Philosophi. 03
sig vara förbisedd eller förgäten. Men med den kärlek, som
helgar förhållandet mellan qvinna och man; eger kärleken till
det allmänna i menskligbeten ett så nödvändigt sammanhang,
all deu ena ej kan bestå utan den andra. Tvenne falska å-
sigter förtjena i detta afseende nämnas. Den ena sätter man-
nens bestämmelse i hans sträfvande till det högsta möjliga
mått af personlig ära, magt och njutning. Detta är polygy-
niens princip, med hvilken konkubinatets deri åtminstone öf-
verensstämmer, att de båda misskänna qvinnans betydelse och
värde, såsom maka och moder. Den andra åsigten ligger till
grund för det manliga celibatet. Af denna anses ej blott sinn-
liga begäret, utan äfven generationen, och således beroendet
öfverhafvud af slägtet och qvinnan hindra personligheten att
uppnå sin högsta bestämmelse. Denna ensidighet har dock
aldrig vunnit silt syfte, utan tvärtom hos de bättre frambragt
en nästan obegränsad magtlystnad, hos individer af gröfre och
kroppsligare lynne ett förvildande njutningsbegär ?). — Kärle-
kens verkliga och nöd-ä diga sammanhang med mensklighetens
allmänna bestämmelse är erkänd genom äktenskapet och de fa-
gar, hvilka upprätthålla dess helgd. Aktenskapet är kärlekens
yttre samhbällsform. Det får, såsom förbehållet åt kärle-
ken, nedsättas hvarken till en skyddsanstalt för begäret eller
vinningslystnaden, ej heller till en tvångsanstalt, som åt tve-
drägten gifver yttre skepnaden af enighet och frid. Trobeten
genom lifvet tilibör vidare kärlekens väsende, och äktenskapet
är derföre alltid oupplösligt. Men en förening, som saknar
äktenskapets inre Hf, må ej usurpera dess namn, utan bör,
såsom osann, uppbäfvas. Staten måste således å ena sidan
hemyndigas att upphäfva mot äktenskapets princip stridande
föreningar; men å andra sidan måste troheiens vård utgöra ett
föremål för samhällets omsorg. Denna samhällets vård tillhör
dess kyrka, då äktenskapet till sin innersta grund är med re-
hgionen identiskt. Förnekar man kärlekens verklighet, påstår
man endast begärets tillvaro kunna antagas , så blir visserligen
äktenskapsförbindelsens religiösa akt ett hyckleri, sem gifver
det en blott skenbar åtskilnad ifrån konkubinatet. Till en tom
yttre form skulle dessutom den religiösa ceremonien nedsjun-
2) Quinnliga eelibatet deremot är ej egentligen fiendtligt mot äkten-
skapet, utan tvärtom det första utvecklingsstadiet af dess idé. ”Vörd-
naden för qvirnans oskuld, som är ett så väsendiligt moment i äkten-
skapet, är grundtanken i kulten af Venus Urania, Diana, Vesta och
af den heliga Jungfrun. Qvinnans dygd blir dock i denna kult ett-in-
om templet inneslutet föremål för vördnad, ej en aktif kraft, som för-
ädlande genomtränger lifvet, såsom förhållandet är i det verkligen sed-
liga äktenskapet (sid. 96—928).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
