Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Philosophi - [14] Hwasser, Om Äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
segrar inom det menskliga tänkesättet, och att, oaktadt sinn-
lighetens magt änvu måste erkännas vara stor, den dock kan
bevisas förr hafva varit ännu större (20—541). Men huru länge
detta kan fortfara, är en annan fråga. Förlorar äktenskapet re-
ligionens skydd, så kan möjligen sinnliga begäret åter erhålla
den öfvervigt, det i vissa förflutna tidehvarf egt. Med afse-
ende på denna möjlighet synes det ej vara utan nytta, om en
framställning af den förnedring och det förderf. som åtföljer
sinnligbetens oinskränkta välde, förutsändes (s. 32— 87) !) den
egentligen positiva framställningen (s. 86 till slutet) af sinn-
lighetens enda säkra motvigt, äktenskapet. — Rärlek (så bör-
jar denna positiva framställning) är öfverhufvud den seger,
som det eviga och heliga vinner öfver de naturliga känslorna
och begären. Den yttrar sig mer passift, såsom känsla, i
vördnaden, mer aktift, såsom vilja, i kärleken i inskränktare
betydelse. ’"Härleken mellan könen är endast en speciell form
af kärlekens allmänna idé. Denna kärlek, som till gemensamt
Lif och gemensam befordran af det i sanning menskligas, det
godas verkliggörande på jorden förenar man och qvinna, har
tvenne hufvudformer. Den ena är den ungdomliga, med hvil-
ken visserligen en stark och lefvande sinnlighet är införlifvad,
men hvilken sinnligket, långt ifrån alt beherrska kärleken,
tvärtom är af denna genomträngd och beherrskad; hvarföre
ock menniskan aldrig är så oberoende af sinnligheten, som i
den första kärlekens heliga stunder. Denna kärlek är derföre
menniskans egentliga skyddsengel under den period af stegrad
sinnlighet, som åtföljer utvecklingen till manbarhet. Den an-
dra formen tillhör den åldrande perioden. Den saknar sinn-
lighetens glans och känslans häftigare värma; men dess karak-
ter är mera ren och ädel. Den är beviset, att den ungdom-
liga kärlekens hopp och löften om trohet ej voro ett bländ-
verk; den är vittnesbördet, att en kärlek kan finnas, som öf-
verlefver både sinnligheten, ålderdomen och döden, och hvil-
ken just derigenom uppenbarar lifvets helighet och sitt eget
himmelska ursprung. Härlekens karakter under mognadens ål-
der eller lifvets middagsperiod är en innerlig förening af beg-
ge dessa ofvannämnda former. — Det är dock den moderliga
kärleken, som uppenbarar det egentliga syftet, den sanna be-
tydelsen af kärleken mellan könen; denna måste derföre hufvud-
sakligen gifva reglorne för äktenskapet, liksom den gifver qvin-
nan den högre betydelse och värdighet, hvilken i hennes ofta
’så underordnade och beroende ställning inom familjelifvet visar
1) Vi förbigå expositionen af denna afhandlingens del, och öfvergå
omedelbart till positiva framställningen af äktenskapets väsende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
