Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [16] Skizzer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
resurser, på förhand anse dessa pennritningar som ett serdeles
lyckligt fält för hennes talent. Man bör i dessa flygtiga ut-
kast icke söka en strängt hållen utveckling af karaktererna,
ej heller en det hela genomgående hufvudidé, som af inga de-
taljer får bortskymmas: dessa egenskaper äro den egentliga
Romanen förbehållna. Deremot har man skäl att här vänta sig
omyexlande. situationer, taflor ur lifvets olika förhållanden,
tecknade med den sanning och liflighet, hvilken i allmänhet
utmärker denna Förf:s arbeten. Dessa äro också de företrä-
den, genom hvilka Skizzerna torde motsvara hvarje läsares
anspråk , likasom Rec:s väntan af dem i hög grad blifvit till-
fredsställd. Efter att hafva uttalat detta allmänna omdöme,
anse vi oss böra med några ord redogöra för bokens innebåll.
I den första Skizzen, ”Fru A. och Fru B.” skildras tven-
ne fruntimmer, med hvilka Förf. under en badsejour gjort en
flygtig bekantskap. På sin återresa från badet aflägger Förf.
ett besök hos Fru ÅAÅ., samt derefter äfven bos Fru B.: läsa-
ren får derigenom tillfälle att närmare lära känna dessa heg-
ge, hvarannan fullkomligt motsatta naturer.. Teckningen af
dem är intressant, och detta intresse minskas ej deraf, att
Förf. , som i bref till en vän omtalar sitt besök, sjelf uppträ-
der såsom en af personerna i berättelsen. Ehuru hennes be-
röring med de tvenne Fruarne är ganska ytlig, lär man sig
likväl med Förf. att likasom ”känna i luften,” och att af mån-
ga obetydliga enskildheter sluta till karaktererne hos de per-
soner, hvilka utgöra berättelsens föremål.
”Stamfrun” är ett stycke med poetiska motiver. ADEL-
GUNDA, en flicka af en gammal, adlig familj har gift sig med
en ofrälse, hederlig sjöofficer, och finner sig i denna förening
ganska lycklig. Atföljd af make och barn aflägger hon ett
besök hos sin bror på den gamla fäderneborgen. Då hon
jemte sin lilla son inträder i en sal, hvars väggar äro full-
satta med Pporträtlter af familjens hädangångna medlemmar,
tycker hon sig märka, att ”den höga Stamfrun” på henne rik-
tar en sträng blick. För att besegra en ovilkorlig känsla af
fruktan, går hon närmare: då nedfaller plötsligt det fruktans-
värda porträttet, och krossar i sitt fall både modren och bar-:
net. — Vi måste här tillåta oss en anmärkning. Utan tvifvel
är idéen af denna berättelse, att Stamfruns porträtt för släg-
tens yngre medlemmar skall vara en ständig påminnelse om
att upprätthålla det aristokratiska intresset, sådant detta bit-
tills blifvit vårdadt inom familjen. Denna idé synes Förf.
alltför litet hafva utvecklat. För att porträttets fall skall ega
betydelsen af det: straff familjens vakande genius utöfvar på
ADELGUNDA , hvilken genom sitt giftermål med en ofrälse bru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
