Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [16] Skizzer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitterhet. | 105
moda vi — här igenkänna bekanta drag från hans egen hem-
bygd. Man fattar ett lfligt intresse för den raske JOoHAn
och hans husliga StIna: man följer med nöje deras sysselsätt-
ningar, och finner i de begge makarnes förhållande till hvar-
andra en kärlek, full af ömhet utan sentimentalitet. Den re-
aa anda, som genomgår hela detta stycke, gifver detsamma
elt poetiskt intresse ; den omgifning, hvilken Förf.; med sin
vanliga förmåga att individualisera föremålen, skapat omkring
styckets hufvudpersoner, ger åt det hela uttrycket af en Svensk
tafla. Man dröjer gerna vid denna målning, och man lemnar
den med en ökad aktning för en Förf., som förstått att blicka
in äfven i denna sfer, samt att för sin egen fantasi hemta nä-
ring af dess friska luft på samma gång, som hon vetat öfver
dessa förhållanden gjuta poesiens doft.
”Fyndet” är ena berättelse om huru det ”brungula manu-
seriptet ”kommit i För£s händer. Man får tills vidare nöja sig
med att för Förf:s skull glädjas deröfver. Emellertid torde
Förf. ej kunna begära något synnerligt intresse för sitt ”fynd,”
förrän - detta sednare i egentligare mening framlägges för lä-
saren.
”Enkans Son” är en rörande skildring af den ömhet,
avilken endast en mor kan hysa. Den unge ÅDorian är ELFeri
pås glädje och storhet, hen lefver blott för honom. Då upp-
täckes plötsligen, att han icke är hennes son, att deras in-
aerliga förhållande till hvarandra hvilat på en illusion. Ett
tragiskt element ingår i berättelsen, i det moderskärleken för-
lorar det fäste den förut egde i det naturliga bandet. Lik-
väl torde Förf. hafva begått ett misstag, då åt detta na-
turliga. band gifves en så uteslutande betydelse. Följden af
detta misstag är, att hela den sednare afdelningen af berättel-
sen, i synnerhet skildringen af ErrerinAs sjukdom, synes matt,
och längre än den beböft vara. EnLFrmaA känner det qvinnliga
behofvet att veta sig vara ÅDRIANS mor; men har hon ej just
genom sin kärlek för honom långt större rätt till detta namn,
än den lättsinniga Lena? Hon är ändå hans mor, tänker läsaren,
och finner det orimligt, att det innerliga förhållande, som eger
rum mellar ErfriA och ÅLDRAN, icke i sig sjelft har no
styrka, for att vara evigt... För den sednare bördet , oaktadt allt
det lockande i hans nya förhållanden, vara lättare att förblifva
ADRIAN, än att så plötsligen förvandlas till grefve Hans.
”Broderlig Uppriktighet” är ett medelmåttigt stycke. De
anmärkningar, Förf. här riktar mot qvinnliga skribenter, sakna
all udd, : Förgäfves söker man en’ironi;’ som genomgår det
hela och förvandlar det temligen prosaiska i detta stycke till
HR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
