Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [16] Skizzer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
Emellertid vågar rec. tro, att kärleken, om den också heldst
lefver i detta element, likväl måste hvila på en fastare grund
—- ömsesidigt FAR Nu hade vid makarnes förening
”alla yttre ställningar och förbållanden legat så färdiga,
så tillreds, så lagom,” och detta är en att anse
såsom cen lycka. Men de inre förhållanden, hvilka för en
verklig sällbet äro ett väsendtligt vilkor, fordrade icke dessa
just derföre så mycket snarare en brytning, en kris, hvilken,
då den ej inträdt före den ingångna förbindelsen, sedermera
måste göra sig gällande? För öfrigt kommer i närvarande be-
rättelse sjelfva denna kris så len, — blomsterböljd, som en
qvinnlig band älskar att gifva och att skildra den. Det miss-
förstånd, som hotar att uppkomma mellan de begge makarne,
betraktar läsaren nästan med ett leende, emedan han vet, att
de i grunden rätt hjertligt älska hvarandra. Och då de sjelf-
va liksom igenfinna hvarandra, skall mången läsare måhända
tycka, att berättelsen slutat just på den punkt, der den
bort begynna. Men finner man ej äfven i det verkliga lifvet
skäl till en dylik anmärkning? — Förf. har under skämt och
löje framställt den djupa sanning, att kärleken är en städse
ny erfarenhet, ett ofta upprepadt igenkännande, och detta
anse vi vara styckets grundtanke.
”Så går det” är ett bidrag till vederläggning af det-går-
an-theorien, 1 det Förf. också genom en tafla ur lifvet velat
visa de förderfliga följderna af denna lära. Emedlertid är den-
na berättelse obetydlig och torde gälla mindre genom sig sjelf,
än såsom uttryck af Förf:s åsigt af det ifrågavarande ämnet.
”Skymningsprat” är ett ganska underhållande stycke.
Här förekommer en berättelse, der berättarens eget intresse,
hans lifliga målning af alla till hans historia hörande detaljer
gifver läsaren all Rn att vänta sig något rätt underbart.
Man lyssnar med en alltmer stegrad väntan: och då man slut-
ligen får en naturlig förklaring på de spökscener, hvilka nyss
väkt så mycken oro, finner an desed ingalunda platta, utan
tycker det hela vara trefligt -— skymningsprat.
”Borddiskurser 4838” bafva ingen betydelse utom den
att vara Förf:s svar på åtskilliga recensioner af ”Ståndsparalle-
lerna.” Man finner här, alt Förf., obekymrad om kritiken,
i allmänhet tänker: ”så det roar mig att måla.”
”Soldaten och hans Hustru” är utan tvifvel bland alla
Skizzer den förträffigaste. Förf. har i denna berättelse lemnat
salongen för att inträda i en bondgård, — ty så kunna vi
väl kalla den Svenske soldatens boning. Äfven här är Förf.
hemmastadd, och visar i flera enskildheter sin bekantskap med
allmogens vanor och tänkesätt. Mången läsare skall — så för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
