Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Historia och archæologi - [36] Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Historia och Arcehoologi. 185
inedelpunkt 7), men ej följa partierna, var kennes pligt — och
denna pligt uppfyllde hon.
Hvad Drottning CunistinAs afsägelse beträffar, så behöf-
vas ej derom många ord. Vi hänvisa till ett utmärkt arbete,
serskildt egnadt åt denna märkvärdiga bändelse, och hvilket,
jemfördt med Hr F:s, upplyser densamma 2). Blott en an-
märkning vilja vi tillägga, för att medelst densamma öfvergå
till betraktandet af en annan sida i Christinas lif, hennes för-
hållande till ÖxenstIERNA. Omr. yttrade en gång, att hon må-
ste nedlägga regeringen, emedan hon såsom qvinna ej passade
att styra ett krigiskt folk. Detta skäl var troligtvis något
mera än blott förevändning. Hon fruktade för krig, ty hon
kunde ej utföra dem sjelf. Eon ville ej se sin ära öfverstrå-
lad af segrande fältberrars, och ansåg ej godt, att en stolt
krigshär med dess lysande höfding betydde mera än rikets re-
gering, och fästade folkets blickar med större beundran än
qvinnan på thronen. I ett sådant tänkesätt se vi, till någon
del, nyckeln till hennes — i alla fall ovärdiga — förhållande
till OxenstIERNA. Den store Riks-Hanslern, ledd af den ädla-
ste fosterlandskärlek , ville ej brådska med WVestphaliska fre-
den, men framför allt förskaffa åt Sverige den största möjl-
ga ersättning för dess blodiga nppoffringar. Cr. längtade till
fred, ty hon skattade värdet af en eröfrad provins mindre än
freden för ett folk, hvars samhällsskiek, under kriget för-
ändradt, nu måste ombyggas, eller också upplösa sig i förvir-
ring. Denna fredens nödvändighet såg ej OXENSTIERNA. ÖHR:s
skarpa öga fattade den, och GustaAr Aporfs unga dotter var
i detta fall skarpsyntare än hans gamle minister: Hvem klan-
drar väl för detta den store mannen” Han var, näst sin Ho-
nung, sjelf den störste hbjelten ifrån Gustar Apvorrs tid; för
dess. behof var han fullt utrustad, dess kallelse försted ban,
och för de förtjenster han der inlagt finnes ingen tacksamhet
för stor. Men nu var en ny tid ingången, som fordrade an-
dra krafter. Fredens tidehbvarf var OM ej vuxen, ieke derföre
att detta fordrade större krafter än hans, men derföre, att
det fordrade andra. Måhända var det en sämre tid, men i
alla fall sådan, att den icke af honem kunde ledas. Crn. till:
börde den nya tiden och kom just derigenom i strid med
ÖXENSTJERNA. Att hon utan ädelmod utförde denna strid, att
hon glömde den vördnad hon var skyldig sitt rikes största
7) Ax. OxenstjerRnas yttrande i Rådet d. 20 Jul. 1656, cit. af
Grier, HILL 450. :
3) Se Svenska Akad. Handlingar, XI. 161, Om orsakerne till Dr,
CHRISTINAS afsägelse af C. TH, JÄRTA,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
