Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Historia och archæologi - [36] Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Historia och Archeologi. 187
ta. Att hindra Ciaristinas giftermål framträder aldrig såsom
deras afsigt. De synas af trohet för den Gustavianska famil-
jen hafva önskat förmälningen med Pfalzgrefven, eller någon
annan värdig förening, och för Drottningen en lycklig rege-
ring; men Carr GustaAF på thronen och Gustar Avorrs dotter
nedanför densamma var en syn, den AXxEL ÖxENSTJERNA ej ville
öfverlefva 19). En sårad stolthet kunde väl bafva någon deli
Aristokratiens motstånd; dess föregående förhållande till de
Pfalziske Prinsarne ger anledning till en sådan förmodan; men
det var dock ej ensamt en småsinnad fåfänga, det var äfven
en redlig öfvertygelse, ett verkligt föstenländskt nit. Så länge
de ansågo en snar tbronledighet först såsom otrolig, och sedan
såsom en fruktansvärd olycka, får man ej förtänka dem, att de
motsatte sig hvarje steg, som ledde till utmärkelse för en Fur-
steätt med sådana anspråk, sådana egenskaper och en sådan
ställning till folket, som Joan Casmmirs hus. Men å andra si-
dan, då Cur. beslutit att afträda från sin plats, hade det va-
rit ett brott att lemna ett öfvergifvet folk redlöst, och låta
konungamagten, utan bestämd thronföljd, kastas emellan par-
tierna. Hon såg i CarL Gustar — för att ännu en gång an-
föra hennes egna ord — den man, som kunde aftlägsna all o-
reda utan att söla sina händer i någons blod. OCuer. var ej
bunden vid Carr Gustår genom någon personlig böjelse: han
var aldrig henves gunstling, men hon valde honom, emedan
han var den dugligaste. Visserligen bade det varit ibland dår-
skaper en af de största, om Cur. sökt att på Svenska thronen
uppsätlta någon af gunstlingarne inom sitt bof, men att denna
Drottning, som syntes vara så ofrerdådiebfrkns. som mången
gång lekte med sitt folks skatter, och äfven med det, som var
ännu heligare, att, säger jag, hon dock valde just den; som
borde väljas, detta bevisar, att bon betraktade saken icke med
den nyckfulla qvinnans, utan med statsmannens ögon. Sjelf
ville hon alltid stå främst och lysa öfver alla; derom vittnar,
bland annat, hennes sätt att snart sagdt förvisa från sitt hof
den man hon sjelf kallat till sin efter ivädöke a om sin kungliga
myndighet var hon ända till ytterlighet ömtålig, och aldra-
mest, då hon ej längre besatt den; ovärdiga gunstlingar kunde
hon beska la vore det ock blott för att visa sitt oberoende
af menniskors dom, men dessa gunstlingar voro blott väder-
solar omkring hennes thron; lekbollar för hennes kungliga
vilja. När det handlade om det vigtigaste beslutet i hennes
10) Se hans bekanta ord till TuncEr enligt denna berättelse hos Av-
LERSPARBE Och LönBom, Hist. Märkvärdigheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
