Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Statsvetenskap - [39] Arrhenius, Om de i Tyskland nyligen inrättade ränteförsäkringsanstalter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
de ofullständiga insatsernas försättande i likhet med de fult
ständiga. Ränteanstaltens förespråkare hade sjelfva vändt
sig till de rikas egoism; och denna svarade med en hänvisning
till der partiskhet man visat de fattigare. Derpå hade man
bort vara beredd. Man måste således dels öppet erkänna den
i sjelfva anstaltens innersta väsende liggande syftning alt gyn-
na de fattiga, dels söka ådagalägga, alt denna gunst dock ej
var så blind, som föregifvet blifvit. Detta har också skett.
Men den en gång i sinnena komna gäsningen föreföll emedler-
tid lugna betraktare så vådlig för det sköna ändamålet, att
man just der, hvarest tanken att jemte de fullständiga insat-
serna och på hufvudsakligen lika vilkor emottaga ofullständiga
år 1824 först gjorde sig gällande, nemligen i Wien, år 1899,
vid stiftelsen af den hår ofvan nämnda afdelningen utaf die
ällgemeine, wechselseitige Renten- und Capitalien-Versicherungs-
anstalt, ansåg rådligast att på annan väg, än de ofullständiga
insatsernas, söka det åsyftade ändamålet. Det fastställdes nem-
ligen nu, att omförmälda afdelning endast skulle emottaga full:
ständiga insatser; men dessa insatsers belopp fastställdes nu,
icke till 200 floriner, såsom i 1824 års insättning, utan till
20, det vill säga, blott 10:delen af de fullständiga insatserna
efter 1824 års tariff, och blott dubbla beloppet af det, sist-
bemälda år, för de ofullständiga insatserna bestämda mmimum.
Hr A. har ganska riktigt uppgifvit denna i Wien år 1859
tillvägabragta ändringen af den äldre grundsatsen; men Hikväl,
såsom rec. synes, derpå lågt vida mindre vigt, än den förtje-
nar. Nyttan af att i frågans närvarande skick kunna inhemta
erfarenbetens utslag mellan dessa båda methoder, att genom
den få lära, huruvida de förmögnare i allmänhet äro benägna
alt medgifva de fattigare den fördel, den äldre dem erbjuder,
eller om desse måste nöja sig med den, hvilken dessa yngre
dem försäkrar, denna nytta synes Hr A. så litet hafva varsnat,
satt han tvärtom tydligen öfverallt utgår från förutsättningen
om fullständiga och ofullständiga insatsers bestående bredvid
hvarandra. ;
Likasom alla, hvilka i tontinén ingått, indelas också alla
de, hvilka under loppet af samma år inlrädt uti ränteförsä-
krings-anstalter, efter åldern i flera klasser, af Kvilka den ald-
sta i början njuter högre räntå, den yngre deremot lägre.
Men försäkrings-anstalten eger icke andra kapital-tillgångar,
än de gjorda insatserna, och de på ofullständiga insatser in-
nehållna räntorna samt verkställda fyllpadsbetalningarne. Den
kan således ej i ränta betala delegarne mer, än hvad den sjelf
genom insatsernas utlåning erhåller. Den kan ej ens utbetala
så mycket, emedan förvaltningskostnaderne jemväl mäste af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
