Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [42] Tegnér, Tal vid Särskilta Tillfällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
[42] Tal vid Särskilta Tillfällen af Esaias Tegnér.
Ändra Bandet. Stockholm, Norstedt & Söner 14841. 222 sidd.
3:90. (Priset: I R:dr 16 sk. B:ko:)
Med en känsla af vemod har ref genomgått dessa Tal.
Han bar ej konnat från sig aflägsöa den tanken, att nu på de-
ras Författare begynt gå i fullbordan denb prof han sjelf i
ett af dessa sköna tal utsagt öfver det timliga af menniskans
Hf äfven i dess högsta, mdligaste form: ”Het finnes för Oss
alla en tidpunkt, då hen sökare är i löffallningen, och stormen
förströr bladen hit och dit, till dess han Snilgen sopar dein
tillsammans — på grafven,
Denna tidpunkt har i ref:s: tycke redan: i en del af dessa
Tal sitt förebud: Eiksom i den bhöstliga luåden trädens kro-
nor skimra af en färgprakt, osédd under vårens eller somia-
rens däg; så bryter sig Förf:s: snille i en: rikedom af färger
och bilder; söm förmjönte = jer ock för Ptjusar. Men vårens
leende, sommarens mera enformiga, men: saftigare grönska är
sällsyntareé i dessa Tal, än i dem, som tedan ett tiotal af år
glädt allmänheten. I blixtrande smillikhet; i lekande qvick-
het, i diktionens behag stå de yngre syskonen ej efter de
äldre; men: det jemna, kraftiga måttet tyckes ej alltid finnas,
och oftare saknar qvickhetens pil ”blomman på udden.” Han
skär hvasst deh: medför ingen balsam åt såret. Serdéeles röja
de sednaste skoltalen, att lekén börjat blifva hård och ibott-
nen är ett bitterheténs allvar.: Alla äro de hikväl i hög: grad
lärorika, och skola blifva en evärdélig minnesvård af det san-
sade; upplysta och oförtrvutha nit, samt den varma, hyllånde
kärlek; hvarmed: den store skalden omfåttat de läroverk; till
hvilkas vårdaré Han varit kallad.
Minst förträffliga äro i refis ögon de andliga talen. Le-
ken är der störande, bitterheten sårande. just för den, som
skulle tröstas eller uppbyggas, för de fromma och ehristligt
sinnade. Snillets menskliga höghet bortskymmer ej. sällan
den gudomliga, som ämnet i cig sjelft eger. Hlandetvärd
är, åtminstone då den gifves från altaret, en uppmaning till
unga prester, sådan som denna: — ”Icke en gång skämtets
pilar eller: åtlöjets eldregn vilja vi försmå; ty alla (D) vapen
äro goda för dem; som svurit ljusets fana; och beslutat att
stupa derinunder.” — Likväl finnas. det äfven i de andliga ta-
Ien ställen af hög förträfflighet. Vi hänvisa sa på
”Invigningen af Gårdsby kyrka.” Isymnerhet begynnelsen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
