Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - P. Om Grekiska Oraklen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oraklen. 2035
nämnda dunster gåfvo anledning till ställets helighet, försäkras
också uttryckligen om det Pythiska oraklet. För det fjerde
måste man fråga: hvartill skulle, om meningen blott varit att
gifva vanliga råd eller blott meddela vanliga religiösa och
sedliga föreskrifter, i sådant fall erfordrats alla de ovanliga
reningar, späkningar, fastor och andra ceremonier, som måste
föregå konsultationen; hvartill skulle då Pythias konvulsiviska
raseri hafva beböfts, bhvartill de underbara representationerna
och theatraliska: scenerierne i Tropbonios” grotta, med ett ord
hela denna apparat af tillställningar, denna nimbus af magiska
förrättningar, allt tydligen beräknadt på både att stegra Py-
thias och presternas enthusiasm, och ännu mer att stämma
åskådarnes sinnen för något underbart, samt att hindra åskå-
darne att se hvad som icke borde ses? Dertill kommer, ait
det fanns orakler, som endast ech uteslutande hade den be-
stämmelsen att förespå tillkommande ting, hvilket skedde på
mångfaldiga sätt, t. ex. genom drömmar, källor, offereld, spe-
gelbilder, tärningar med och utan kastböcker; några voro till
och med medicinska, t. ex. det i Epidauros, der Asklepios ge-
aom drömmar uppenbarade sina råd.
Å andra sidan finnas bevis, att de ej blott voro spådoms-
anstalter, utan äfven att de mest berömda oraklen, t. ex. de i
Dodona och Delphi, redan från urminnes tider befattade sig
med kulten och ritualen, samt gåfvo de spörjande anvisningar
äfven uti sådane angelägenheter, i anseende till hvilka man
ansåg sig behöfva gudomens råd och -föreskrvifter, utan att
dervid någon spådom kom i fråga.
Detta, säge vi, medgifva vi ganska gerna, men med vil:
kor, att man upphör att såsom oäkta förkasta de orakel-språk
från de äldre tiderna, som innehålla prophetior. Det hufvud-
skäl, som åberopas !!) för att förneka oraklens mantiska ur-
sprung, är ganska eget. "Apollon var, säger man, en dorisk
Gud och Delphiska oraklet, liksom de flesta andra, en dorisk
inrällving. " Men nu voro Dorerne, i motsats mot Ionierne, ett
folk som, nöjdt med sin lott, icke åstundade något bättre el-
ler ens någon förändrings hos dem fanns följaktligen ingen
11) AT Miicuer, Wacasmuta, m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
