Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - P. Om Grekiska Oraklen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 De Grekiska
åhåga att utforska framtiden, ingen fåvitsk nyfikenhet, och så:
ledes behöfde de ieke rådfråga Apollon i egenskap af siare?
Likaså oriktig som premissen är, (ty Pythiska oraklet är vida
äldre än Dorerne), lika barnslig tyekes oss slutsatsen vara, ty
Dorerne skulle i sådant fall ej varit menniskor.
Enligt min mening åter kunna alla de nyss åberopade
skenbart motsatta meningarna rätt väl förlikas bredvid hvar-
andra: vi tro nemligen, att enhvar af alla dessa åsigter inne-
håller en viss del sanning, men att villfarelsen deremot just
består deruti, att man vill göra blott endera af dem gällande,
då Likväl de berömdaste oraklen, sedan de hunnit fullt utbil-
da sig, hvilket likväl skedde redan före den egentliga histe-
riens början, just hade för afsigt att verka i alla dessa ser-
skilda riktningar. Vår uppfattning af saken är i korthet
följande:
I likhet med hvad de gamle författarne sjelfve med ut-
tryckliga ord utsäga eller stillatigande förutsätta, anse vi för
afgjordt, att alla oraklen ursprungligen haft för afsigt att till=
fredsställa menniskornas begär att utforska sina tillkommande
öden, vare sig af hvilket ändamål som helst. Ganska olika
omständigheter hafva kunnat gifva anledwing till hvarje sär-
skildt ställes helighet; t. ex. den, att här någon märklig siare
lefvat eller dött, eller, såsom redan blifvit antydt, något sär-
deles egenartadt naturföremål, såsom ett majestätiskt, heligt
träd, underjordiska dunster, en märkvärdig källa, grotta, lund;
0. s. Vv. Vördnaden för sådana orter går djupt tillbaka, än-
da till den gråaste forntid, då ännu fetiseher dyrkades, men
hvilka genom främmande inflytelser renades ock förädlades.
Af denna sinnesstämning begagmade sig presternc, för att upp-
rätta spådomsanstalter, vanligen förenade med kulter af gu-
domligheter eller ryktbare siare. Det låg i sakens natur, att
g vördnad helgade instituter skulle
vinna mera förtroende än enskilda propheter och teekentydare.
Det var lika naturligt, att de fromma och tvifvelaktiga skulle
i hvarjehanda lifvets betryck och angelägenheter hos Gudarne,
den högsta vishetens innehafvare, söka råd och föreskrifter,
och hvart skulle de vända sig om ej till dessa inrättningar,
hvarest gudomen ansågs omedelbart förklara sin vilja? Skulle
dessa fixa, genom långvari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
