Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - P. Om Grekiska Oraklen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oraklen. 2351
Mellertid undergick åsigten om oraklen hos de tänkande (t. ex.
Plutarchos), den förändringen 29), att man betraktade dem så-
som utgångne från demoner, gudomligheter af en lägre vär-
dighet, dem philosopherne, medgifvande Polytheismens orimlig-
heter, började sätta i stället för Greklands gamla gudar, i>af-
sigt att öppna sig en tillllygt in i theismen, förmedelst den
nästan oinskränkta magt man tillskref Zeus ensam. ÅAnnu sed-
nare förbyttes dessa demoner till onda andar; t. ex. Serapis
och den underjordiska Hekate, hvilka enligt Jamblichos och
Porphyrios vid oraklen voro de verkande; derifrån var slutli-
gen öfvergången lätt och naturlig till Ryrkofädernes förut om-
talta föreställning, enligt hvilken de härledde dem från den
i Christendomen erkände Mörkrets furste och Ljusets fiende.
Greklands politiska olyckor bidrogo utan tvifvel betyd-
ligt mera att hos hopen försvaga oraklens anseende än den
vexande upplysningen och den derifrån oskiljaktiga otron. Del-
phiska oraklet fortfor att lefva genom hela hedendomen, ehu-
ru blott med skenlif, ständigt mer och mer aftynande och
tidtals afstannande. Äfven under sin bättre tid hade Apol-
lons prestinna ej alltid talat Apollons språk fullkomligt rent;
under sin sista period aflade hon fullkomligt meterns tvång
och uttryckte sig blott på prosa. Någongång rådfrågades hon
numera, dock sannolikt mer af nyfikenhet än med tro och re-
Iigiös tillförsigt, äfven af upplystare män, såsom af Cicero och
Dion Chrysosthomos, liksom af Nero och Pescenninus Niger;
under kriget mellan Caesar och Pompejus tystnade detta ora-
kel för en tid, liksom efter Neros plundring af helgedomen,
men upphörde aldrig fullkomligt, förrän Christendomen ge-
nom Constantin vunnit en fullständig seger. Det är således
ieke bokstafligen sannt hvad Ryrkofäderne försäkrade, att Py-
thias mun blef tillsluten vid Christi födelse, samt hvad Cle-
mens från Alexandria särskildt försäkrar, att den Kastaliska
källan och alla andra orakler i hans tid redan varit utdöda.
26) EimBure-Brouver anf. st. sid. 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
