Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Theologi - [45] Bergmann, Mörkrets Partigängare m. m. Öfvers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
Gud måste äfven afstå från verldens styrelse, hvilken Sonen
äfven efter deras utsago, efter sin himmelsfärd tagit i beslag.”
Mot hvilken bekännelse kan detta virrvarr vara riktadt? Månne
mot den Evang: Lutberska, som så strängt fasthåller, att
”Fadren, Sonen oeh den Hel. Anda äro en enda Gud i ett
och samma Gudomsväsende”, och enligt hvars lära Gud och
Son alldeles ej är någon motsats, der de båda lemmarne ute-
sluta hvarandra, der således ej kan blifva fråga om att ”från-
döma” Gud ch tilldöma Sonen? Man skalle snarare tro de
utpekade vara några affälliga rationalister eller Socinianer,
hvilka i upphöjandet af ”menniskan Jesus” gått längre än
Förf. skulle önskat. — Men rätta förhållandet är väl här,
som flerstädes i denna bok, att Förf. bildat sig ett hjern-
spöke, mot hvilket han löper storm med :all magt, förmenan-
de sig hugga på den Evang. Ryrkan, under det han hugger i
vädret. :
: En slags kritik företager sig Förf. af dessa kyrkans klan-
drade dogmer. Dervid pr Söner han sig, då frågan är om
Arfsynden och Treenigheten såsom en, den der ällonast vill
låta vår Frälsares ordagranna utsagor gälla såsom bevis. Han
uppmanar. sålunda sina motståndare ”att genom klara ord ur
den christna religionens stiftares mun bevisa läran om arfsyn-
den i ofanusgunde mening fattad”, och förkastar derefter
samma dogm, äfvensom läran om treenigheten, emedan de ej
anses af Frälsarens ord kunna. bekräftas. Dogmen om Djef-
valen, bvilken ur Frälsarens egna ord och bandlingar eger sin
förnämsta bekräftelse, förkastas deremot på den grund, att
”den dummaste skolgosse har i hvarje byskola aflagt fornti-
dens tro på djefvulen.” Huruvida detta är öfverensstämmande
med verkliga förhållandet, lemna vi derhän. Tydligt är emed-
lertid, att Förf. här stöder sig på en helt annan auktoritet,
än Frälsarens ord, nemligen på det af Strauss så ofta åbero-
pade nutidens medvetande, hvarmed då menas det naturliga,
.opånyttfödda förnuftet — en auktoritet, som af det högre
religiösa medvetandets motståndare under alla tider blifvit
åberopad och af dess förfäktare städse jäfvad. Att afgöra
striden mellan dessa olika intressen kan ej här komma i fråga.
"Vi nöja oss med att allenast hafva något lyftat på den mask
af christtrogenhet, hvilken Förf. behagat påtaga till åtskilliga
läsares lugnande och vinnande,
| De förutnämnda, af Förf. såsom ”mörkermän” utpekade
+tresförvandterna, har Förf. framställt såsom varande i själ
och hjerta ”Jesuiter”, hvilka sträfva — visserligen ej att för-
ena Protestantiska kyrkan med det redan bestående Påfvedö-
met — men att under sken af kyrkotukt, trosenhet etc. in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
