Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Historia och statsvetenskap - [54] Geijer, Valda smärre Skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Philosophi. 279
Förf. har, såsom -sagdt är, i detta: första band af sina
valda smärre skrifter gjort ett tillägg, författadt detta år,
och förmodligen i sednaste dagar. Ty der förekomma åsigter
och tankar, dem han yttrat muntligen i sina nyss slutade in-
tressanta föreläsningar öfver menn han historia. Tilläggets
mening har, enligt hans egen förklaring, varit den, att SR
det allmänna Omdöme vid reflexionen öfver gången af bans
bildning, hvilken skönjes vid jemförelsen af hans äldre arbe-
ten, dem han ock afsigtligt lemnat oförändrade, med dem af
en sednare period; Sud nns att belysa den ungdoms- :
skrift, till hvilken tillägget hörer.
Och i sanning är in en sak af högt intresse, att sins-
emellan jemföra Förf:s skrifter från skilda tider: att märka,
huru hans öfvertygelse, hans åsigter, om ej helt och bållet
utbytas mot nya, dock under utbildningen betydligt förändras,
i religion, i uppfostran, i politik, med ett ord, i alla de äm-
nen och frågor, dem han sjelf utmärkt såsom de hans hjerta
och forskning närmast liggande. Man kan finna detta, äfven
om man inskränker sig till jemförelsen mellan det arbete,
han sjelf icke utan skäl kallar en häftig, ungdomlig skrift
(om falsk och sann upplysning i skecide på Religionen), och
det ofvan nämnda tillägget. Han sjelf tyckes betrakta sig
såsom i hvardera af dessa arbeten en annan. TI frågan om
religionen var, om vi ej bedraga oss, hans åsigt fordom ej
densamma, som den närvarande; åtminstone tro vi oss så
kunna döma af detta yttrande: ”att med svaga ögon söka in-
tränga i djupet af dess (religionens) hemligheter, anser det
(förnuftet) med rätta som ett vådligt högmod.” . Denna före-
ställning har bortvikit, och lemnat rum för den öfvertygelsen,
att forskningen, hvartut den helst riktar sig, och hvarthän
den än vill tränga, aldrig i och för sig blifver ofromt öfver-
dåd, emedan den tanken vore orimlig, att det gudomliga vä-
sendet liksom af förseelse gifvit menniskan en förmåga, genom
hvars utveckling och användning hon kunde liksom ertappa
detta gudomliga väsende i hemligheter, som borde vara henne
dolda. ”Vi äro äfven uppriktigt af den tankan”, säger GEtJer
i sednaste dagar >» "att förnuftet för ingen myndighet behöfver
nedlägga, åt ingen myndighet behöfver utleverera sina vapen.”
I Spekulationer vill han nu mera hafva ett fastare under-
lag, än det Schellingska, på hvilket han fordom mer eller
mindre stödde sig; han fruktar den åt sig sjelf lemnade fanta-
siens äfventyrliga lek, vill det reella jemte det ideella, åbe-
ropar det faktiska, och insätter erfarenheten i dess tillbörliga
rattighet. Ja, han uttrycker till och med på ett ställe i
tillägget sin nya ståndpunkt så, att satsen, visst icke i me- ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
