Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [56] Linnæa Borealis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
hänförande, oaktadt ingen brist är på idéer oeh phantasi; men
hon är så ljuf oeh intagande, och qvarlemnar ett verkligt och
tacksamt minne. Hvilken, med någon grad af poetiskt sinne,
kan utan njutning läsa stycken sådana som dessa: ”Väårsång”
och ”Blomman”? Af hvilken kraft och höghet M—m är mäg-
tig, så i tankar som framställning, har hon visat i sången ”till
Professor Sillén.” Men äfven i det rent erotiska så säl som
det skämtsamt erotiska skaldeslaget är han hemmastaddy; :så-
som andra styeken tillkännagifva. — Nezm utmärker sig i bög
grad genom bildernas djerfhet, tankarnes flygt och i Hlmän-
het en phantasi, hvars färg är den bjertaste, samt en viss he-
roism i känslan. Ingen af de yngre lyckas såsom han, att äf-
ven med de första slagen på sin lyra bos åhöraren sätta utom
all fråga, att det är poesi, endast poesi, han förnimmer. Hans
toner hafva något så musikaliskt mägtigt, att man först då,
när man hörer dem för andra eller tredje gången, märker en
ännu ej fullkomligt öfvervunnen osäkerhet i smak. Denne un-
ge, mycket lofvande skalds omisskänneliga likhet med de i
visst afseende äfven sins emellan lika, STAGNELIUS Och TEGNÉR ,
väcker lifligt den önskan, att en gång med visshet erfara, om
denna likhet är ett naturligt och sjelfständigt själarnes syskon-
tycke, eller i mer eller mindre mån en följd af den ungdom-
liga beundran, hvarmed han med sin egen idé- och phantasi-
krets imförlifvat dessa skalders herrliga alster. Vi hoppas, att
hans förmåga skall visa sig lika rik och varaktig, som vacker
och lofvande; men vi äro af erfarenheten varnade mot alltför
snabbt fattade förhoppningar. Vi hafva sett äfven en stor skald
tvärt stanna under loppet midt på sin bana, eller åtminstone
under en lång mellanhvila visa tecken af uttömd skapelse-
kraft. — Nem tyckes helst besjunga bjeltebragder och kärle-
ken. Den sednare förklaras ofta hos honom till rent andlig
natur, och hans sångmö är då så mycket skönare, som from-
heten bor under kinder, hvilkas rosor äro de friskaste; men
vanligast är hon en förförisk, nyvigd nunna, hvilkens ännu åt
verlden vända håg oeh sprittande siunlighet ständigt behöfver
tuktas med påminnelsen om doket och klosterlöftet. Se bland
öfriga styeken ”Bönen” och ”Dithyramben”.
Med glädje finna vi, alt äfven de gamla mästarne skattat
till framgången af: delta poetiska företag. Man märker här
signaturen T—-r; och Professor BR bar ej heller velat
förvägra sitt bidrag. G—zRr har lemnat några ”Melodier”, ut-
talande en adde naturkärlek, och en ännu ivnerligare kärlek
jemte tro och rtvöstan till den magt, som är högre än na-
turen. V. är en signatur, hvars betydelse lätt gissades, äfven
utan den förklaring, som innehålles i dödikationss sången af NBM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
