Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [56] Linnæa Borealis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitterhet. : 287
Dessa sångljud i skön gammal-akademisk tonart lifva minnet
af en känd och älskad lyra. Tillhörande signaturen — — w,
som äfvenledes är lättfattlig, finna vi trenne små vackra hbi-
drag. ”Sångarns afsked” har en dyster ljuf ton, som går till
hjertat. Afven namnet FHeprorn träffas bär. Af hans stycken
behagar oss minst ”Fosterlanden”. Det förefaller vår känsla,
som skulle Förf. haft en liffig kamp med rimmet, hvilken med-
fört ett här och der temligen tvunget språk , som hindrar me-
ningen att falla i ögat: oegentliga bisatser, som bejda hufvud-
tankens utveckling och afkyla läsarens känsla: en mängd otjen-
liga bilder o. s. v. Vi skulle kunna anföra flera exempel,
om utrymmet det tilläte. Afvenledes är idéen nog mycket ut-
spunnen, hvilket, lindrigast sagdt, föranledt många sökta par-
tier. I det lilla stycket, som heter ”Till en Blomsterälskarin-
na” kan Förf. ej undgå den förebråelse, hvilken den så kal-
lade Fosforismen åtminstone i sin tidigare ungdom fick upp-
bära. Läsaren betrakte i synnerhet den fjerde versen. ”Den
sköna Herdinnan” och ”Landtflickans klagan” äro täcka sån-
ger. Det sednare förnämligast bereder en öfvergång till Arv.
Avc. Arzeru sånger, dessa herrliga toner ur det innersta af
Svenska folklynnet. — Tvenne andra stycken bafva signatu-
ren —ER. Båda äro vackra; det ena af dessa. ”Vårkänsla”,
viltnar om elt sinne, som är i ädlare mening vändt åt verl-
den, fullt af mod och hopp. — S-... är en sångare af hjert-
ligt och muntert lynne. Dock bar han visserligen ej ännu så
fulländat sig i formen, att tanken går sin lätta och obehin-
drade gång. Se ”Det förlofvade landet”. Mot ”Den lilla söm-
merskan” är väl intet att anmärka. ”Vigd jord” bar en qviek
idé, som likväl förefaller något sökt, måhända dock blott
derföre, att formen ej är nog lätt och afrundad. I slutet af
häftet förekomma trenne små stycken i prosa. Det första är
af L. D. G., ”Om Träden”. Man igenkänner häri Förf:s ge-
nialiska blick för naturen och dess skönhet, detta verkliga
snille i smått; nej, inom en begränsad rymd af iakttagelse,
Måhända den vidgas allt mera denna rymd, möjligen blott tills
vidare godtyckligt begränsad af en blygsam betänksambet. Vi
hafva väl betraktelser af denna författare, hvilka varit intres-
santare, tilläfventyrs äfven bättre; men äfven dessa blad äro
honom ingalunda ovärdiga. — På detta stycke följer ett annat,
med öfverskrift: ”Var hvad du är!” och signaturen ....wWw.
Den sednares dechiffrering skulle kanhända icke vara så lätt.
derest ej ämnets behandling förrådde en hand, som tillhör en
bland de större, länge kända författarne. Denna Hlla berät-
telse, som handlar om en bondfamilj, är sannt komisk och
verkligen rörande. Någonting : bältre i samma art rymmes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
