Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Konsthistoria - [59] Mankell, Berättelser ur Kyrkomusikens Historia; [60] Mankell, Musik-Bilagor till Berättelser m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3200 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
auspråk att räknas bland Förf:s ”s. k. spränglärda”, maåste-
ref. förklara sig ieke kunna godkänna Förf:s, på sistanförda
ställe framkastade, förslag att upptaga profana folkmelodier
till Chöraler. Det är bekant, att sådant skedde i LuTtBERS
tid. Men det var nöden, som tvang den store reformatorn
att gripa till en sådan utväg. Huru skulle han eljest på en
gång kunnat få sina förut så godt som stumma församlingar;
att sjunga, om de icke fått uppstämma de nya psalmerna —
bekanta toner? Hvad som då var ett nödvändigt ondt, vore
i våra dagar och i vårt land en dårskap att vilja una då
mer än hundrade sköna choralmelodier. redan tefva på försam-
lingens läppar, och en lätt utväg finnes att genom skolungdo-
men få ännu flere, hittills obegagnade, melodier inöfvade,
om behof deraf gjordes. Så länge vår nuvarande. Psalmbok
är antagen för HKyrkobruket — och den lärer. väl ej så snärt
komma att utträngas af en ny! — torde äfven det antal melo-
dier, som den Höffierska Ehoralboken upptagit, vara fullt
tillräckligt för Kyrkans behof: Om: också det föreslagna upp-
tagandet i Kyrkan af s. k. folkmelodier till en början skedde
med aldrig så stor varsamhet, så blefve det dock omöjligt,
sedan gärdet en gång bhbhfvit upplåtet. att hindra okunniga
organister och kloekare, hvilka icke. alltid ega smak och ur-
skilning , någon gång kanske äfven sakna god vilja, från miss-
bruk af den äfventyrliga friheten. Om man i år började med
att i Hyrkan imföra melod. ”Det sitter en dufva på Hljeqvwist”
eller ”Eiten Karin”, skulle man kanske nästa år. äfven derstä-
des få höra ”Gubben Noach”, ”Hom. sköna källarflicekor” o. im. d.
Serskild tacksamhet äro vi skyldige Hr M, för de intres-
santa bidrag till konsthistorien, som han uti de lithographie-
rade Musikbilagorna meddelat, och hvilka för. Smwdnska ’musik-
älskare böra vara desto välkomnare, ju sällsyntare hos oss de
originalarbeten och större stmlin gat äro, hvilka. innehålla dy-
lika minnesmärken. Äfven uti sjelfva texten finnas åtskilliga-
musikprof införda, tryckta med typer. Innebållsförteckningen
öfver dessa bilagor upptager icke mindre än 30: numror. Det
är likväl att beklaga, det en stor del af de äldre musikprof-
ven icke blifvit i deras: helhet införda. Af de t. ex. uti bila-
gorna N:is 8—141 anförda stycken finnas blott några takter
CS)
meddelade. Sjelfva. ALLEGRIS, härliga Miserere har: också en-
rakteristiska tonstegen fingo nemligen icke förändras; således t. ex. icke
den stora Sexten 1. Shen Döoriska eller den lilla Sexten i den AZoli-
ska, eller den lilla Sekunden i den Plir ygiska, eller den öfversti-
gande Qvarten i den Lydiska, eller den lilla Septiman i den Mixo-
lydiska kyrkotonen. Tersen synes icke blott i den Joniska, utan
i alla kyrkotonerna hafva varit undantagen från förvandling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
