Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - C. E. Z. Om Latinet såsom skriftspråk i våra dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360 Om Latinet såsom skriftspråk
Pa. Krers, Professor vid Gymnasiet i Weilburg, hvilken man
i sin Antibarbarus der Lateinischen Sprache utmärker sig ge-
nom förtjensten af en kritisk noggrannhet. Vi vilja inhemta
bans allmänna grundsatser och några hans tankar och menin-
gar i det enskilda; och dervid göra våra anmärknin
5 gar.
I företalet till sitt arbete låter Kress förstå, att han icke
ansluter sig till de stränga Puristerna, utan äfven åt de sena-
re författarena, åtminstone åt dem, som lefvat de klassiska
närmast, inrymmer ett visst värde och tillerkänner användbar-
het. Likväl förklarar ban detta i ordalag, som förefalla nog
egna, i det han säger: ”Da aber bei dem geringen Umfange
von Bichern jener Zeit sehr schwer zu entscheiden ist, ob
nicht sebr viele einzelne Wörter und Woörterverbindungen der
nachklassisehen Zeit, wenigstens der nächsten, ebenfalls fär
klassiseh anzuerkennen seyen, so werde auch bisweilen das
nachklassische zugelassen” — — Det vill nemligen synas,
som skulle han vid bestämmandet af ordens och talesättens
användbarhet mera fästa sig vid tidsåldern, än den, att så
ga, inre kritiken öfver dem sjelfva.
sä
| Knress första grundsats är denna, att af det efterklassiska
språkförrådet bör allt behöfligt vara tillåtet till användning,
allt onödigt deremot förkastas. Det är svårt att gilla denna
grundsats, och ännu svårare att den tillämpa. Ty hvad är
nödvändigt, hvad är obehöfligt inom ett visst gifvet språkför-
råd? Huru. kan väl äfven den lärdaste och skarpsinnigaste man,
då han skrifver en Antibarbarus, på förband afgöra, hvad
som kan blifva behöfligt för en öfversättares serskilda behof?
Redan för att riktigt och bestämdt uttrycka det begrepp, han
bar att återgifva på latin, en viss sida af saken och ingen an-
nan, blifver ofta valet mellan synonyma !), oaktadt dessas
1) Billigtvis medgifver väl enhvar, att de efterklassiska orden, dels
genom sin från klassiska synonymet skiljaktiga form, dels genom här-
ledningens olikhet, ofta uttrycka ett begrepp egentligare eller utgöra
ett eget och oumbärligt uttryck för en viss sida af detta. Men huru
många synonymer måste ej försvinna ur språket, genom en strängare
utgallring af s. k. efterklassiska ord, företagen efter en mer eller min-
dre godtycklig föreställning om deras ”onyttighet”? Vi vilja anföra
några synonymer, hvilkas skiljda betydelser äro kända genom läroböc-
ker: abominabilis, abominatio;, efterklass. Detestabilis, detestatio, klass.
Accingere se ad aliquid, e. kl; parare se ad aliquid kl. albedo, albugo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
