Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [68] Runeberg, Julqvällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
[68] Julqvällen. En Dikt i Tre Sånger af Joh. Ludv.
Runeberg. Andra Upplagan. Stockholm, Hörbergska Bok-
tryckeriet, 1842. På A. Bonniers förlag. 8:o. 78 pagg. (Pri-
set: 40 sk. B:ko.)
Vännerna af Svensk konst och vitterhet helsa med glädje
och tacksamhet hvarje nytt arbete af Hr R. välkommet, visse
att i det återfinna samma älskliga skaldegenius, samma lugna,
klara objektivitet, samma mästerskap öfver formen, samma
helgjutenhet i kompositionen och fulländning i detaljerna, sam-
ma rena, musikaliska språk, som framför mängden af poetiska
alster i våra dagar så herrligt utmärker Hr R:s sångmö.
Efter att i Nadeschda bafva upprullat taflor af rik och prakt-
full omvexling, af en pästan orientalisk fägring och kolorit,
återvänder skalden i denna dikt tillbaka till sitt älskade höms
land, till målningen af dess enkla Hf, seder och natur, som
läder hans pensel antaga så mycket värma, lif och behag.
Det är isynnerhet i mästerskapet att framställa Finska natio-
naliteten obemängd och fri från främmande tillsatser, i en på
en gång sann eli idealisk gestalt, som hemligheten af denna
skaldeförmåga hufvudsakligen ligger.
Vi afhålla oss med tlit ifrån att på öfligt recensentmanér
meddela våra läsare en sammanträngd framställning af diktens
innehåll. Ty vi vilja icke genom en sådan i alla fall matt
och ofullständig utläggning grumla den rena njutning, com
sjelfva stycket i sin helhet måste skänka. Vår mening bar
allenast varit att väcka deras uppmärksamhet, som tilläfven-
tyrs ännu icke hunnit göra med sjelfva dikten en närmare be-
kantskap. Gerna vilja vi också försaka den tvetydiga äran,
att med en mikrologisk skarpsyntbet uppsöka och anmärka de
dunkelheter, der de möjligen af en sådan granskare kunde upp-
spejas på den i ljus och fägring strålande taflan. Inför såda-
na mästerverk faller den kritiska sonden sjelfmant ur handen.
SD;
SR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
