Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Historia - [65] Rietz, Grunddrag af Geografiens och Geografiska upptäckternas Historia - Vitterhet - [67] Asbjörnsen och Moe, Norske Folkeeventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitterhet. — 403
ehurw icke egentligen: geografiska, man dock. träffar högst
vigtiga underrättelser om Gallien, Germanien, Britannien: Förf.
har i allmänhet sorgfälligt upptagit sjöfarande, som upptäckt
nya länder, öar, kuster, men icke egnat samma uppmärksam-
het åt många af de resande till lands, serdeles i de nyaste li-
derna, som förskaffat oss en rikbaltig kännedom om förut ofull-
komligt beskrifna länder. Och likväl är ju beskrifningen af
ett i historiens och kulturens häfder vigtigt land af ett vida
högre intresse, än upptäckten af en isbetäckt ö eller kust i
gon af polartrakterna, eller en sandhed i Afrika.
Flere dylika anmärkningar skulle kunna göras; men de
äro obetydliga och förminska föga af detta arbetes förtjenst,
hvilket äfven rekommenderar sig genom ett serdeles vackert
nå
utseende. P.
VITTERHET.
[67] Norske Folkeeventyr samlede ved P. Asbjörn-
sen og Jorgen Moe. Christiania. Forlagt af Johan Dahl.
1842. SN
Detta första häfte börjar en följd af. Norska folksagor,
hvilka, enligt å omslaget bifogadt tillkännagifvande, komma
att upptaga ungefär 3 sådana häften, som detta. Utgifvarnes
förelag torde icke vara ovälkommet för vännerne af nordiska
folklifvet. Omdömet öfver dessa sagors beskaffenhet uppskju-
ta vi tills den utlofvade samlingen hunnit utkomma. Vi göra
dock på förhand den anmärkningen, att äfven denna sagokrets
vittnar om gemensamheten och enheten af den Skandinaviskt-
Nordiska folk-kulturen: man igenkänner lätt från barnåren ej
blott grunddragen af berättelserna, utan dessa berättelser hela
och hållna. Saknar man i dem inbildmingskraft och uppfin-
ning, så träffar man deremot ieke sällan en vacker sens mo-
ral. De innehålla mera lära än dikt, äro snarare foster af
en öfver lifvet reflekterande sedekänsla, än af en fritt skapan-
de fantasi. Den så kallade Askepot spelar en egen icke obe-
tydlig rol i sådana sagor, ej blott under eget, men äfven an-
dra namn; ty dragen af hans karakter äro öfverallt igenkänne-
liga. Han segrar i svårigheter och faror genom förstånd och
list, och lemnar derigenom ett vackert bevis derför, huru man
S
af gammalt, redan i den fysiska styrkans gyllene dagar och
under råbetens välde, instinktlikt hyllade menniskans andliga
öfverlägsenhet. Afven fromheten firade sin triumf, hvilket vi
få se i det sista i detta första häfte oafslutade äfventyret:
”Manddotteren 0g Hjaerringdotteren.” SSRN; —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
