Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - S—s. Om K. Carl X:s Reduktion af kronogods, jemförd med den som verkställdes under I. Carl XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jemförd med Carl XI:s. ’ 4929
Det var sedan Drottning CÖrristinA sjelf emottagit styrel-
sen som de ofrälse ståndens klagan spordes öfver Adelns be-
sittning af kronans gods och dess sträfvande att äfven blifva
skatteböndernas herre. Den fördes denna klagan dels i deras
namn, som kände sig förtryckte, dels i deras, som af hemliga
uppviglare inbillades att anse sig lidande, dels ock i deras,
som fruktade för den Svenska frihetens undergång genom upp-
komsten af en aristokratisk magt utan gräns, utan måtta och
med frihet till alla missbruk. Denna klagan återljöd från
många håll, förnyades beständigt, stundom i tonen af en: bit-
ter fiendskap, en annan gång som en sansad öfvertyg else; nu
framträder den i partigängares stämplingar, nu i orostiftares
rop, nu i fosterlandsvännens allvarliga bekymmer. På en grund
af rättvisa fordringar smidde egennyttan sina anslag och hatet
stämplade. Skiljda krafter närde missnöjet, till dess att slut-
ligen det blef för starkt att kunna hejdas. En förändring var
nödvändig; ÖIRISTINA såg det klarare än någon, Ständerna,
äfven Adeln, voro ense derom och Carr X beslöt att utfö-
ra den. ; É :
Att ”sina tjenstemän län gifva” var en konungslig rätltig-
het, i lagen tydligen uttryckt och af allmänna tänkesättet en-
hälligt erkänd. För utöfvandet af denna rättighet var en fö-
reskrift gifven genom Norrköpings "Riksdagsbeslut år 1604,
söm i sin 14:de punkt?) stadgade: 41:o att inga donationer el-
ler gåfvor af jordegods och liggande grunder fingo af Konun-
garne gifvas under annat vilkor än att bekräftelse på gåfvan
börde sökas vid hvarje ny regents uppstigande på thronen;
2:o att donerade gods ej fingo försäljas eller förpantas utan
att först Konungen hembjudas ; 3:o att vid innebafvarens döds-
fall godsen äåterföllo till kronan och ej gingo i bak- eller si-
doarf; 4:0 att om en dotter efterlefde, men ingen son, hon
då måtte erhålla passande brudskatt och i fall att hon trädde
i gifte med en man, som af öfverheten gillades; godset då
försäkras åt dem samt manliga bröstarfvingar.
—- Sådan var lagen för gåfvor och örnen att försälja.
kronans egondom tillät ingen lag; men att. sådant skedde af
2) v. Stiernman, Riksd. Besl. I. 559.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
