Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - S—s. Om K. Carl X:s Reduktion af kronogods, jemförd med den som verkställdes under I. Carl XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452 Honung Carl X:s Reduktion
nans fara. Skäl uppsöktes från alla håll för att gifva åt saken
en önskad färg. En del af dessa skäl kunna svårligen veder-
läggas; andra äro af den art, som blott af en part kan anfö-
ras emot en annan, men svårligen bestå inför en rättvis pröf-
ning. Det hela är ett prof af tidens anda, ett uttryck af folk-
partiets tänkesätt och från hvad synpunkt det ville hafva saken
sedd. Framställningen är för litet mångsidig för att i allt
vara sann; parlisinnet har skrifvit orden, men derunder fram-
"skymtar sanningen. :
Dock, såsom vi sagt, vi kunna ej ingå i en granskning
af denna skrift. Vi blott framställa de tolf slutpunkterna, som
innefatta Ståndens fordringar. Dessa voro för det första, att
intet gods everldeligen finge bortgifvas eller säljas utan blott
förlänas, och för hvarje embete en viss lön varda bestämd.
Förläningsrätten erkändes således och rättelse begärdes blott
emot det missbruk att gods och gårdar, som en Norrkö-
pings Beslut blott kunde gifvas för Ronungens lifstid, blifvit
skänkta för evig tid likasom de skulle kunnat blifva allodialt
egendom. Hvad beträffar embetsmäns löner, så var staten ej,
såsom i våra dagar, af ständerna ordentligt uppgjord och nog-
grannt i penningar beräknad eller indelta gods dertill anslag-
na 3), utan kronohemman gåfvos åt dem, som för gjorda för-
sträckningar eller arbete i statens tjenst hade något att for-
dra. - Hvilken förvirring i Drätselverket deraf kunde uppstå
visar sig bäst under och efter HR. Carr XI:s förmyndarregering.
För det andra begärdes att räfsteting måtte årligen hållas en-
ligt 9 och 10 Rap. Ting.B.; hvaraf vill synas att de vanliga
domstolarne ansågos ej tillräckliga att häfda lag och skick.
Den tredje fordringen var att bonden, äfven om hans skatt
vore såld undan kronan till frälsemannen, målte genom rust-
ning sjelf kunna blifva frälseman och denne då söka sin rätt
igen hos kronan: en grundsats, som — förutsatt att den verk-
ligen af bonden kunde tillämpas — måste betydligen minska
adelns fördel. Vidare och för det fjerde yrkades att godsen,
i stället att försäljas, borde pantförskrifvas åt inländske män
8) Dock hade 1654 års Regeringsform uttalat samma grundsats,
som nu af de ofrälse stånden yrkades; se $, 48. v. Stiernman IL 915.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
