Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - S—s. Om K. Carl X:s Reduktion af kronogods, jemförd med den som verkställdes under I. Carl XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
> jemförd med Carl XI:s. A33
och med förmånsrätt för skattebonden att sjelf låna kronan
penningar på sitt hemman: en fordran, som rakt stridde mot
den följda regeln att allt. som varit kronans, blott kunde
blifva adelns egendom, men aldrig öfvergaå till annan klass.
Vidare anhölls att intet stånd måtte rikets tjenster sig uteslu-
tande ”tillskrifva:” en begäran, som angrep adelns privilegium
på statens värdigheter. Härtill lades ock en fordring att in-
gen måtte framför rätta bördesmannen sig i skattegodsens köp
intränga, och således bonden skyddas emot den faran, att se
sitt hemman ryckas bort ur slägten af en mägtig frälseman.
Slutligen yrkades att Lagmans- och Häradshöfdingeräntan ej
måtte uppbäras af annan man, än den som tjensten verkligen
förrättade ?); lika rättigheter inför lagen och samma domstol
begärdes utan privilegierad frihet för den ene eller andre;
firar son mn åter ett anfall gjordes emot adelns privilegier,
som stadsade eget forum för en adelsman och vå "visst sätt
domsrätt "öfver dess underhafvande. Skriften slutar med kla-
gan öfver enskildt fängsel och tortur, som borde upphäfvas,
samt öfvermages jord och deras, som voro borta i krig, att
den inkräktades af andre, och emot sådant lidande begärdes
hjelp; adelns öfvertaliga sätesgårdar borde återföras till det
antal 1362 års Stadga föreskref och den önskan yttrades att
frälsebönderne skulle deltaga i Herredagspenningar samt att
ständerne i frihet, utan hot och fruktan, måtte få tala vid sin
Honung 19),
Om man får antaga att de tre ofrälse stånden i dessa huf-
vudpunkter sammanfattat skälen för sin klagan, så visar sig
hvaruti faran bestod och vid hvilka saker missnöjet fäste sig.
Att Norrköpings Beslut ej hölls i vördnad, att frälsemannen
gjorde intrång i bondens bördsrätt och missbrukade hans värn-
9) 1612 års Adliga Priv. 6. 5, hvilka i denna punkt ej synas vara
förändrade 1617, stadga att dessa räntor skulle användas ej till under-
håll men för lagskipningen, dock med några undantag, som gifvas till
belöning åt lagkunnige män, Se för öfrigt om Privil. Geijer, Sv. F.
Hist. III 20.
10) Att adelsmän hotade bönderne med hårdt förtryck. om de vågade
klaga påstods flera gånger under 1650 års riksdag. Se Doct. Jonas
Petri Dagbok tryckt i Handl; till Skand; Hist, D.-22p; 60 0. £.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
