Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - S—s. Om K. Carl X:s Reduktion af kronogods, jemförd med den som verkställdes under I. Carl XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jemförd med Carl XI:s. NT
Aug. 1651 13), Den förstnämnde af dessa handlingar är7gan-
ska kort och affärdar hela saken genom ett allmänt förbud,
att ingen, ”Adel eller Oadel”, måtte tränga Skattebonden från
dess bördsrätt eller med någon ny och ”osedvanlig tunga” i
dagsverken, skjutsfärder eller på annat sätt honom förtrycka.
Vidare förmanades skattebönderne att utgöra hvad de frälseman-
nen skyldige voro utan tredsko och i rättan tid. Men då nu
de skattebönder, som suto på kronohemman, de der nu blif-
vit frälse, njöto bättre villkor sedan de kommit under frälset,
ansåg Drottningen billigt att desse, utöfver hvad de till kro-
nan varit skyldige, borde gå frälsemannen till mötes på sätt
och vis som de sjelfve sinsemellan öfverenskommo. Men hvari
denna bevillning skulle bestå och beloppet deraf lemnades 7o-
bestämdt. Slutligen hotades med straff en hvar som bröt här-
emot, frälsemannen genom hård behandling eller bonden me-
delst otidig klagan. ; ee
En sådan författning kunde ingenting verka. Den blott
upprepar hvad redan länge varit stadgadt i lag, att bonden
egde hemmanet och adeln endast kronans rätt deröfver, men
att denna rätt i frälsemannens hand kunde missbrukas, att bon-
den utan öfverträdelse af lagens bokstaf kunde tvärt emot dess
anda lida intrång i sin rätt, deremot erbjöds nu ingen större
säkerhet än förr; långt derifrån blef, genom tillsägelsen att
der förre kronobonden, nu blifven frälsebonde, skulle bära ö-
kad tunga, ett nytt frö utkastadt till ömsesidig klagan; och
hvari den brottsliges straff” skulle bestå lemnades oafgjordt.
Hela förordningen var i sjelfva verket blott ett löfte om TE
ligt skydd, en förmaning till enighet.
Djupare i sjelfva Söked intränger Ordningen af år 1050,
dock ej nog djupt att blifva ett medel till försöking eller en
frivilligt efterföljd regel; derföre heter om densamma, att ”den
gick intet för sig.” Den anmärker, ”att någre fel finnas på
båda sidor” och föreskrifver derefter: 1:0 att bonden skulle
oqvaldt besitta sitt hemman; 2:o att han måtte fritt försälja
hemmanet, i första rummet åt bördesmannen , men, om denne
ej ville eller kunde köpa det, att då husbonden egde företrä-
13) Handl. i Scand. Hist, SKI. 197,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
