Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - S—s. Om K. Carl X:s Reduktion af kronogods, jemförd med den som verkställdes under I. Carl XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AAA Ronung Carl X:s Reduktion
41652 blifvit, på samma sätt som sedermera , kronan frånskilj-
da, samt att riket redan då förvärfvat nya provinser, hvadan
inkomsterna bort vara större. I allmänhet talar Presteståndet
mycket om sakens svårighet, om behofvet af Guds välsignelse,
om rättvisan, som ej finge åsidosättas, om det afseende, som
borde fästas å hvars och ens förtjenster och sätt att förvärfva
godsen; men derjemte yrkades större inskränkningar i den en-
skildte egarens rätt, än Ridderskapet ville medgifva. Vid den
ifrågasatta valfriheten för innehafvaren, hvilka gods han helst
ville gifva, ansåg Presteståndet stort afseende böra derå fästas
att ej för mycket droges under säteri, frihetsmil, rå och rör.
Hvad beträffade de sålda godsen borde deras nuvarande af-
kastning jemföras med den betalning, som blifvit erlagd, och
skattegodsen ej innefattas under dem, som blifvit köpta till
everldeligt frälse. Då ett gods blifvit köpt för kronans halfva
värdering och halfva värdet skulle återbetalas, höll prestestån-
det före, att kronan, icke köparen, borde bestämma, hvilken-
dera hälften skulle återgå. Så borde ock den, som emot half
köpeskilling njutit hel ränta, nu återgälda utom köpeskillingen
äfven de öfverskjutande räntorna. Hvad de ärfda godsen an-
gick borde arfskiften, ehuru svårt det vore att upprifva dem,
ej förhindra kronans rätt; och de gods, som gått i handel
ifrån enskildt man till annan, ansågs kronan kunna återtaga
utan minsta afseende på köparens förhållande till säljaren: de
hade vetat med hvad rätt de kunnat köpslå om godsen, och
måste nu ålnöjas bäst de kunde. Adliga godsens inbrytande
under säterier borde blott med varsamhet tillåtas och adelns
morgongåfvor gifvas utur arfvegodsen, att ej kronan genom
länsgodsens minskning måtte lida skada.
Presteståndets åsigter voro — såsom af det anförda sy-
nes — betydligt strängare än adelns. Strängast blef dock
ståndet när ordningen kom till exspectanserna. Dessa kunde
ej nog fördömmas: de voro ett tilltag, stridande emot Guds
bud, ett listigt angrepp emot kronans rätt; de som innehade
exspectanser kunde blott anses njuta dem af kunglig nåd.
Runde" exspecetansinnehafvaren förlika sig med den, som sute
på godset, borde sådant heldre förbjudas än beviljas, ty svek
och våld hade dermed bedrifvits. De exspectanser, som upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
