Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Juridik - [76] Motzfeldt, Veiledning til den jurid.-prakt. Pröve m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
ne så länge de hafva nyhetens behag. Om man nu, åtminstone
tills vidare, oeh intill dess samhällets omisskänneliga behof
hunnit besegra alla liknöjdbetens motståndskrafter, nödgas räk-
na bland ouppfyllda önskningar den af en personlig vexelver-
kan mellan Skandinaviens rättslärde och lagfarne, så påkallar
äfven den närvarande tidens kraf, att man med uppmärk-
samhet och intresse följer hvarje steg framåt i lagstiftnings-
konst, rättsvetenskap eller lagskipning, och dymedelst söker
framkalla en täflan, hvars vigt och inflytelse ej ens den mest
stelnade rutinier han bestrida.
Och huru är det väl möjligt att skingra de många för-
domar, som aflägsna praktikern ifrån de egentligen theoreti-
serande rättslärde, förrän det lyckas att föra dessa närmare
tillsammans, derigenom att de känna sig lifvade af ett ge-
mensamt intresse?! Det är en vilseledande fördom, att den
såkallade lärda bildningen skall gå sin bana, den ensidigt så-
kallade praktiska sin egen, och att dessa båda banor, lika pa-
rallela linier, aldrig i oändlighet kunna mötas. Tvärtom haf-
va theori och praxis, liksom i allmänhet kunskap och erfaren-
het; en gemensam både utgångs- och slutpunkt. De förbindas
genom en högre enhet, de äro blott olika sidor af samma sak,
till formen, ej till väsendet, skilda uttryck af den isin idé ge-
mensamma rätten.
Bortläggom således all ensidig splittring mellan krafter,
som böra och måste samverka till ett gemensamt ändamål,
om detta mål i någon mån skall kunna annalkas eller ernås.
Medgifvom fördomsfritt, att, om det Akademiska studiet har
sina brister och rättsskipningen äfvensom statsförvaltningen ej
mindre sina, så kunna hvarken de förra eller de sednare un-
danrödjas genom ett fortvarande mer eller mindre spändt för-
hållande mellan bokläsning och praxis, mellan skolans och Kif-
vets bildning. Att hvar för sig skjuta skulden ifrån sig och
hvälfva den på ett främmande håll, är en vanligen begagnad
utväg, då man skyr mödan att undersöka bristens källa, eller
saknar erforderlig kraft till dess afhjelpande. Den ömsesidiga
missbelåtenheten måste utbytas emot gemensam ansträngning
att forska efter den rätta grunden till hvad man öfverklagar
och sammanstämmigt erkänner vara bristfälligt. Den varma
nitälskan stadnar ej vid en blott klagan, minst i ett ämne,
som djupast ingriper i samhällets grundval; och i väsentlig
grad hestämmer dess framtida öde.
Embhetsmannabildningen kan sägas hafva tvenne hufvudsta-
dier. Den ena ligger inom högskolan; den andra erkänner
ingen annan gräns än lifvets. Men äfven gränsen mellan dessa
Sj
båda hufvudstadier är för ingen del absolut, ehuru, enligt sa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
