Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beckman, A. F. Om den Christliga Trosvetenskapens förhållande till den Christliga Tron och den ”Moderna” Vetenskapen (jemte Bihang)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
520 Om den Christl. Trosvetenskapens förh. till den
utan ock historien om vetandets vetande, philosophien, bevitt-
nar, att vetenskapen ovilkorligen beror af denna tro, att ve-
tenskapens sanning, dess fortskridande och utbildning stå i ett
noggrannt förhållande till vissheten, klarheten och rikedomen
af en fortgående omedelbar fornimmelse. Eller hvilka bafva kla-
rare ultalat, rikare framlagt i vetandets form gudomlig san-
gen och verklig-
heten af ideens verld, ÅRrRIstotELEs med sin visshet, att den
lefvande ideen genomgriper och beherrskar den sinliga verl-
den, Hecer med sin orubbliga tro, att det förnuftiga är verk-
ligt, det verkliga förnuftigt — å ena sidan, och de af miss-
tro till sanningens möjlighet eller otro på dess verklighet i apathi
borttrånande Skeptikerna å den andra? — Hade ej hos de förra
ning: Prato med sin lefvande tro på. sannin
sanningen i deras vetande varit i sin begynnelse en af sanningens
Ande hos dem verkad fördom, en omedelbar förnimmelse, en
verklig ”enthusiasm”, så skulle aldrig hos dem hafva uppkom-
mit det medelbara vetandets visshet. Ty, såsom redan blifvit
erinradt, ingen förnuftig söker på allvar bekräfta och bevisa
hvad han ej tror — just hvad han tror söker han bringa till
klarhet för sin tanke — emedan blott detta för honom är
sanning.
Uppfattningen af förhållandet mellan tro och veta i all-
mänhet, såsom en strid emellan båda, visar sig följaktligen så-
som en falsk ock sakstridig föreställning, antingen man hbe-
traktar densamma från trons eller vetandets synpunkt. Men
lika visst som dessa båda nödvändiga momenter i andens ut-
veckling äro sinsemellan fullkomligt eniga, så länge vi betrak-
te dem i deras allmänhet, likavisst är, att när vi öfvergifva
det allmännas gebit och öfvergå till betraktelsen af enskilda
arter af tro och vetande, en strid mellan en viss tro, och ett
visst vetande ofta möter oss. Undersöke vi detta förhållande
uppmärksammare, så skall likväl visa sig, att den sats om trons
och vetandets väsentliga och nödvändiga enhet, som blef re-
sultatet när vi betraktade båda i deras allmänhet, icke heller
på detta fält behöfver förlora något af sin fulla giltighet. Är
det nemligen klart, till följe af hvad ofvanföre blifvit ådaga-
lagdt, att vetande i allmänhet har sitt lif och sin näring en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
