Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [93] Arwidsson, Svenska Fornsånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitterhet: 391
verldens nöjen. — Nu följa Barnsånger, Werser och Lekar.
Bland de förstnämnda träffas många bekanta, med vackra ord
och melodier, ”MWyssja lulla litet barn”; ”Liten pit hade en
liten guldvagn”; (Dalvisans melodi med någon variation) ”Gub-
ben och Gumman”, hvilken ’sednare här må anföras in extenso
för sin: korthets skull:
Gubben och gumman
Spelte på trumman
Begge: ville trumman höras;
Men ingen ville trumman röra,
Och denna visa är inte lång,
Derför sjunga vi henne än en gång.
Dock heldre än detta, passera vi, såsom de der ej myc-
ket älska repetitioner, öfver det öfriga barnkramet, trefligt
och nätt nog, likaså öfver Vallqvädena, som” ej äro många
eller särdeles karakteristiska, och komma så till Bihanget.: Här
redogör - utg. först för bruket att gå med Trettondedagsstjer-
nan; och härleder det från ett af medeltidens mysterier, fö-
reställande de tre heliga konungarnes tillbedjande af det ny-
födda Jesusbarnet. Seden föll med katholicismens fall uti fol-
kets händer, och urartade, såsom hvarje yttre kult utan inre
kärlek; till ett rolighetsupptåg, förenadt med en liten tiggar-
spekulation. Den melodi, som Utgifvaren upptager för Tret-
tondedagsvisan, påminner ref. lifligt om en dylik, som han
hört i Vermland exseqverad af en tropp lärgossar, af en så
originell beskaffenhet, att ref. beklagar sig ej kunna i tryck
disponera öfver ett par notrader, för att här återge densam-
ma. Detta bruk förtjenar visst räddas från förgätenhet, såsom
den enda rätt bevisliga relik, vi ännu ega qvar från den ka-
tholska medeltiden. Något bithörande är, om ej i alla, åt-
minstone i flera landsorter Stephans (äfven Staffan Stalle=
drängs) visa, uppförd af bygdens sångare om aftonen annandag”
Jul, sannolikt till minne af S:t SteEretAnus. Det skulle förvå-
na ref.; om ej Utgifvaren känt densamma, och ännu mer, om
han ej ansett den värd att i samlingen upptagas. Dock, man
har ändå mycket att vara tacksam för. Sist kommer en Ord-
förklaring, endast upptagande det nödvändigaste för det helas
förstående:,. och: en musikbilaga, innehållande Dalvisan, Sparf-
vens Visa och två ITrettondedagssånger, satta med-ett enkelt:
klavér-ackompagnement; — Bokens yttre är elegant, likt de
föregående. delarnes, och nästan icke ett enda tryckfel har ref,
kunnat upptäcka. Med ett ord, Utg. har gjort allt, för att
uppfylla hvarje billig läsares anspråk, & EFT
Frex VI : 2 21 SS
va 3 3 =
ER z Kö
ÅA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
