Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (X) - Carlsten, E. A. Om Undrets begrepp, tänkbarhet, verklighet och värde - 4. Undrets värde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verklighet och värde: > => 29
kännedom; friadt: från de ’medelorsaker, hvilka för det lättjefulla
njulningsbegäret stänga, men för den fria verksamheten öppna väs
gen till de -önskade: målen. Om den frie känner ära i:sin verk-
samhet, så är detta högmod för det nämnda föreställhingssät-
tet; om han åter, enthusiastisk: för framgången af en cbehjer-
tansvärd sak, betraktar sig sjelf såsom ett blott organ -el-
ler: verktyg, så skall detta deremot: bevisa: ett slafviskt
sinne. Sjelft hyllar barbariet såsom ödmjukhet: böjelsen att
mottaga, passivt bestämmas, låta sig gifvas; och i: knotet
emot. realitetens. och frihetens: vilkor finner det beviset för sin
höghet och adel: ; 28
Emot denna: förment ädla smak kan måhända: én PrAtos
omdöme icke: vara utan nytta att anföras ”Att Gud: gifvit det
menskliga oförnuftet förmågan utaf -prophetior;-derpå "är väl
det elt tillräckligt bevis; alt ingen öfver sitt förnuft mäktig
menniska varit. delaktig af en gudomlig-och verklig -prophetia3
utan blott, om–hos någon: besinningens: kraft. genom sömnen
varit. fängslad; :eller- om -han: genom sjukdom eller :exstas: varit
förd utom : sig sjelf.” ::-” Väl: sagdt är redan från fordom, att
handla: ock: att känna sitt och:-sig sjelf, tillhör -endast-éå-san-
sad man.” (Timäos.): ’Hvartill. ock må läggas: J:-G: Fientes
ord: (Die -Staatslehre, Berlin 1820) :-”Om Jesus verkligen bedt
sitv Fader: om: förmågan af Under; huru: hade Gud måstösvara
honom? Betänk: dock, att. du icke, såsom mina’ utsände i den
ganila: verlden,: är kallad "att bringa menniskor: dertill, att: de
på ett endast -utvändigt sätt må: handla; dertill vår: bedö fnin-
ningen genom Undér: rätt gåd: Du är-deremot ämhad att lä
ra dem ett fritt handlande af en klar insigt;> hvartill: Undren
endast äro till hinder öeh/ i vägen... Kan du:ej detta: och be>
höfver du Under, då undandrager du dig din: kallelse; och vill
heldre: våra, hvad: jag ej begär, én den "förgångna tidens: pro:
phet; du är då ej Christus, och denne måste komma efter dig.”
Utaf hvilka tvenne store tänkares yltranden kan synas, att
ej Philosophie förnekar Undren; men väl vägrar dem förnuf-
tig realitet och sannt värde i och för sig sjelfva. Fionte öf-
verdrifver visserligen sin philosophiska obenägenhet för Under;
men i. denna öfverdrift visar: sig så. mycket klarare allvaret ut-
af hans öfvertygelse om deras förhållande till förnuft och fris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
