Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (X) - Carlsten, E. A. Om Undrets begrepp, tänkbarhet, verklighet och värde - 4. Undrets värde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 Om Undrets begrepp, tänkbarhet
het. - Hans öfverdrift är grundad uti brist på insigt derom;
att detsamma kan införa en sak i verkligheten, hvilket af sa-
kens: mognade makt och fulla anseende: til fullo förkastas:
Den motsägelse, bvilken FrcntE vill finna deri, att Christus gör
Under och förkastar dock Undren, måste fattas inneburen uti
den heliga saken sjelf; som, då den i en anticiperad mognad
skådades, förkastade just de samma medel, hvilka om denna
mognad skulle uppnås, voro: oundgängliga.
Lika litet som från FicHteEs åsigt giltiga skäl kunna hem-
tas mot förnekandet utaf Undren; såsom ovärdiga -Christendo-
mens gudomlige stiftare "), lika litet kunna de från ofvanan-
förda citat ur Prato härledas. Undergifvenheten för de ound-
gängliga medlen till en gudomlig saks befrämjande: är. huru
oförnuftiga dessa medel ock må vara, om de icke såsom blot-
ta medel och vilkor, utan för sin egen skull väljas, — denna
undergifvenhet är ej mindre Stdlomlig än sjelfva saken. Endast
svärmeriet vill målet utan medlen; entbusiasmen, verkliga kal-
gen till målet. Skul-
den (om man skall så nämna hvad i mensklighetens successiva
utveckling innebäres)’ till medlens förnuftsvidriga beskaffenhet
får ej hädiskt dömmas såsom en af tidehvarfvets makt vållad
lelsen vandrar trogen den enda, bästa vä
brist hos dess genius, utan: måste vördas såsom hans fria ned-
låtande (accommodation): till tidens behof. Barbarisk var vis-
serligen den tid, i hvilken Christendomen genom dess oändli-
ga innehålls egna och: inre makt ej förmådde" vinna giltighet;
men gudomlig var dock gåfvan af de yttre medel tiden for-
drade, gudomligt det undergifna begagnandet af dessa medel.
En Grek måste utan tvifvel find Undergöraren sig i själens
odling underlägsen; men i Grekland: såg ock den kärlek "icke
dagen, hvilken fann de föraktade, förtappade dyra nog, att
köpas med lefnadens försakelse och korsets marterdöd ; i Grek-
re) Zeichen und Wunder mag der First der Welt thun, . . . des bim-
lischen Vaters ist dies durchaus unwirdig. In seiner Reiche soll in-
nerhalb dieser Sinnewelt Nichts geändert werden, ausser durch Freiheit
unter dem göttlichen Pflichtgebothe; und wer es anders will, und Wun-
der begehrt, der will sich seiner Pflicht entziehen. FrentE, Staatslehre
p. 215;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
