Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XI) - Svedelius, V. E. Om arfsrätten till Sveriges krona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Sveriges Rrona. 99
Rörande Prinsarnes förhållande till den regerande Konun-
gen och Riket nämnes blott, att Konungen skulle förse dem
med länder, och Prinsessornas enda rätt var att erhålla
brudskatt.
Thronföljden var således för kommande tider bestämd,
så länge den Gustavianska familjen icke var utgången. HKarak-
teren af denna Arfförenieg var, hvad i våra dagar kallas en
agnatisk thronföljd. Kronan var bunden vid den manliga
linien; och dess öfvergång från far till sou samt till en yngre
gren, när den äldre dött bort, beskrifves noga. Men om
Prinsessors arfsrätt nämnes intet; ej heller om deras barn, i
händelse sådana funnos af mankön. De vero således uteslutna.
Deremot var den qvinliga liniens uteslutning den enda in-
skränkningen. Ty Arfföreningen stadgar intet vidare förbehåll
än fädernehärkomst ifrån Gustaf den förste. Något vilkor alt
Ronungen äfven på mödernet borde vara af furstlig eller dock
adlig börd — varande Wasafurstarne sjelfve helt nyligen från
adelsmän blifne furstar — antydes icke. Ej heller föreskrif-
ves någon viss Religion, hvilket i dessa tider, då fördrag-
samheten var ringa, skulle väcka förundran, om man ej visste,
att Gustaf Wasa aldrig erkände sig hafva infört någon ny lära,
och skillnaden emellan KEatholiker och Protestanter egde rum
mera i verkligheten än såsom formligen erkänd.
Med frågan om Arfsrätten hänger den om Hertigdömena
nära tillsammans. Alt Prinsarne skulle hafva Hertigdömen var
ingen laglig nödvändighet, ty Arfföreningens erd, att de skulle
förses med länder, behöfva ej afse hela provinser; men Ko-
nungens rätt att gifva dem sådana tillämpades i KE. Gustaf I:s
testamente f), hvilket, jemte Arfföreningen och Konunrga-Bal-
ken i Landslagen, utgjorde — om man så får säga — Sveri-
ges dåvarande Grundlagar. Hertigdömena gingo i arf inom de
furstliga husen på samma sätt som kronan inom hela familjen,
och om en fursteslägt dog bort, skulle Hertigdömet återfalla
ej till kronan utan till slägten. Men på hvad sätt de borde
delas emellan efterlefvande slägtgrenar, derom stadgar testa-
mentet intet.
+”) STtErRnman, I. 224 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
