Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XI) - Svedelius, V. E. Om arfsrätten till Sveriges krona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 Om Arfsrätten
En möjlighet var dock att Vasaätten kunde bortdösg då
förestod ett Ronungaval.. På hvad sätt borde detta förrättas?
Derom vet Arfföreringen blott, att det skulle ”komma på mes
nige Riksens Råd och Ständer, och ej på någon utländsk”);
men formerna för Rådets och Ständernas val lemnar Arfföre-
ningen obestämda. 3 SÖNER
När HR Gustaf dog, besteg således Erik XIV sin fäders
tbron genom arf. Han kallade sig vedan under fadrens lifstid
Arfkonung, sökande i denna titel en ära. Det varzett försök
att höja sig: öfver fursterangen, ehuru han ej bär rikets kröna,
och skedde för att lysa inför Drottningen af Eugland, hvars
hand han sökte. HH. Erik XIV:s ätt blef aldrig regerande;
dottren: äktade en enskild man, och hennes ätt förlorade sig
bland privatpetsoner; sonen lefde ett förvirradt if, för det
mesta olycklig, och dog i landsflykt. Historien känner iugen
afkomling af Gustaf Erikson d. y. Men denne Prins, då in-
tet förbud: emot Konungens giftermål med enskild q vinna
fanns, var utan tvifvel Sveriges Rikes ärfvinge. - Han var välk
född af oäkta limie, men erkänd af sia fader, som verkligen
äktade hans mor, och en skillnad: emellan sidolinien ’och dem
äkta var för Arfföreningen okänd.
= = Johan T:s uppstigande på thronca skedde således icke
efter Årfföreningen, tutan genom Ständernas val; enär HK. Erik
ansågs hafva: förbrutit sin rätt, äfven för efterkommande.
Rättvisan och Statsklokheten af denna Regimentsförändring må
betraktas på en annan tid och rum. :Men att Arfföreningen ej:
följdes är klart. Riket befann sig under inflylelsen af en
statshvälfoing, som, af händelserna fråmtvingad, men ledd af
imenskliga passioner, störtade gamla lagar, och genom styr-
kans makt bildade: nya, hvilka, beräknade för alla tider, i sin
ordning rycktes bört af nya hvålfningar.
Ty kronan blef ej mycket längre i Johan IHLs hus, än
den varit i Erik XIV:s. Om Erik ensam af sin ätt regerat,
så skänkte Johan II:s Sverige två Ronungar;, hufvudmannen
inberäknad, - Undertiden stämplades til Arfföreningens upp-
häfvande, eller var åtminstone detta ett mäktigt partis lifli=
gaste önskan. Hvilka dessa anslag voro, och huru de af RK.
5) STIERNMAN, I. 184,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
