Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XI) - Svedelius, V. E. Om arfsrätten till Sveriges krona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Sveriges Krona. 107
nungen, om han återvände hem, all konungsligan rätt, och
tillät äfven enskilda personer att vädja till Konungens hem-
komst. Om embetsmän hette det, att dem Ronungen, närva-
rande, tillsatt, skulle Regeringen låta blifva; inträffade en le-
dighet, borde tre uppsältas på förslag, hvaraf Konungen ägde
att nämna en, men dröjde utnämningen, kunde Regeringen till
tjensten bruka hvem den ville bland de föreslagne XY;
Arboga Riksdagsbeslut 1597 var af en monarkisk anda,
men ej till Sigismunds fördel. Hertig Carl förklarades för
Regent med Råds Råde ""), således berättigad att styra riket
såsom han varit Konung: för öfrigt erkändes Söderköpings
beslut. Förändringen var mera i ord än sak, ty en Regering
med Råds Råde var föga olik en samregering. En sådan kun-
de i närvarande förhållanden ej komma i fråga; men beslutet
bevisar, att man nu tänkte sig Hertig Carl, Ronungens när-
maste anförvandt, ej såsom ordförande utan såsom ensam re-
gent. Arboga Riksdag, af Hertigen beramad för att tygla
Rådet, rigtade emot detsamma sitt beslut. Sedan flydde Råds-
herrarne till Polen, hvarest deras sak lätt kunde framställas
såsom gemensam med Konungens. — Carl styrde utan Råds
Råde. -
Sigismund afkläddes småningom sin värdighet och makt.
Vid Söderköpings riksdag blef Sveriges styrelse fullkomligen
skiljd ifrån Polens; han ägde intet att befalla öfver det förra
riket, så länge han vistades i det sednare. Vid Jönköpings
riksdag 1399 "t+) hotades han med afsättning; i Stockholms
riksdagsbeslut samma år blef han verkligen afsatt; på Linkö-
pings riksdag 1600 utsträcktes afsättningen till hans son och
till hela hans ätt för evärdliga tider. = Ty Sigismund hade
lemnat ouppfylldt det vilkor Ständerna förelagt, att inom
sex månader gifva tillkänna, om han ville öfversända sin son
till Sverige, och inom ytterligare sex månader verkligen låta
honom hit öfverkomma. Intetdera hade skett, och då, enligt
2599 års beslut, den Sigismundska liniens anspråk numera
endast under detta vilkor erkändes, var det i full öfverens-
+) SrtIERNNAN, I. 457 o. f. ++) Anf, st. IL 441 o. f.
xt) Anf. st, I, 472 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
