Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XI) - Svedelius, V. E. Om arfsrätten till Sveriges krona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till. Sveriges Frona. 113
påminde derom, och, ehvad än kan sägas om desse Herrars
stolta mod, hvilka Drottningen beskyllde att alltför litet äl-
ska Arfföreningen, synas. de ej varit obenägne att se VWasa-
ätten förtplantad genom Christinas förening med en värdig
gemål”). Det var hon sjelf, som afskydde hvarje giftermål.
Sin skyldighet emot land och folk trodde hon sig hafva upp-
fyllt genom valet af en värdig efterträdare och en bestämd
tbrouvufoljdsordning för hans ätt. Från Drottning Christina här-
leder sig således åter en ny Arfförening — den fjerde i ord-
ningen. Den stadgades 1650 och gällde för Pfalzgrefve Carl
Gustaf och hans arfvingar.
Främst framträder, vid betraktandet af Carl Gustafs thron=
följareval, den frågan, huruvida han, såsom dotterson af KR.
Carl IX., hade arfsrvätt till thronen. Denna fråga besvarades
af både vänner och motståndare med ett enhälligt nej. Drott-
ningen sade sjelf i Rådet: ”allt är honom gifvet af god vilja:
det har varit stort skäl att välja honom; men han har ingen
rättighet.” - Rådet var långt ifrån att erkänna någon sådan,
och äfven hans fader vågade ej uttala ett anspråk, blott
antyda förhoppningar. Arfförenimgen erkände efter hela den
manliga liniens utgång den Prinsessa för regerande Drottning;
”som äldst och oförsedd vore.” De öfriga Prinsessorna till-
erkändes brudskatt, i händelse de ej äktat en man af främ-
mande religion eller utan Ständernas bifall: om deras arfsrätt
nämnes intet. Var den måhända: fästad vid modrens person,
utan. att sträcka sig till hennes barn, ifall desse öfverlefvat
sin mor, innan thronen blifvit för henne ledig? Ur dessa el-
ler dylika skäl lärer den Pfalziska ättens arfsrvätt blifvit för-
nekad, och blott genom val, såsom stamfader för en ny ko-
nungaätt, besteg Carl X. thronen.
Drottningens kraft att genomdrifva detta val är allmänt
känd, äfvenså Rådets ihärdiga motstånd, mindre deremot det
Pfalziska partiets hemliga planer. Ty ett sådant parti hade
funnits sedan HK. Gustaf Adolfs död, måhända längre, med ö-
gonen fästade på thronen såsom sin arfvedel eller dock såsom
x) Se öfverläggningarna i Rådet om thronföljarevalet 1649 och
1650. Riks-Ark. Rådsprot, Jr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
