Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XI) - Svedelius, V. E. Om arfsrätten till Sveriges krona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 Om ÄArfsrätten
ett mål för billiga förhoppningar. "I spetsen stod Pfalz-
grefven Johan Casimir, som beständigt visade att Sverige an-
sågs för hans barns fosterland, och sökte på alla sätt att göra
sonen känd. Mera kunde han ej göra efter det skarpa mot-
stånd, som äfven den aflägsnaste anspelning på en större för-
hoppning mött "). Sjelfva hans begäran att inför Ständerna
få redovisa för sin förvaltning af penningeverket afslogs; Ste-
geborg, hvilket han innehade såsom underpant för sin gemåls
brudskatt, blef honom blott med svårighet och på Enkedrott-
ningens förord försäkradt intill Drottningens myndiga år; och
att blifva, såsom orden lydde, ”recommenderad på ort som
vederbör” — hvarmed menades en anmälan hos Ständerna —
lofvades honom blott i de obestämdaste ordalag... Missnöjd
med Rådet gaf Pfalzgrefven anledning till förklaringar, deruti
Rådet yttrade: ”att dem” — nemligen hans barn — ”skall
göras hipp om successionen förmodar man Hans Furstel. Nåde’
intet tänckia, men all annan god affection kunne dbe wäl er-
holla. Ty sal: KR: Mjt haffaer giffvit HI. F. Nie såsom en A-:
delsman,; men EH. F. Nie Person respecteres som en Furste.”
Deremot lät Pfalzgrefven förstå, att han af sal. Konungen fått
orsak nog att hysa större förhoppningar, och talade om ett
för sin familj fördelaktigt testamente, hvilket Konungen skulle
hafva uppsatt, medan han var i Preussen, men som vid hans
död "ej fanns. För sin egen person kunde Johan Casimir in-
tet begära, begärde det ej heller; men klagade att Rådet
”fuller talar om EH. F. Nie) men inthet om hans barn”; en
klagan, hvarpå Rådet svarade, ”att man haffuer mehra orsak
att respectera H.’F. Nie harn än honom sielff;” Deras plats
såsom Furstar, halft främmande och halft inländska, ej af
konungahuset och ej enskilda personer, gjorde deras ställning
oviss. Rådet svarar blott, att ”så länge H. F. Ni bhaffuer
Adelsmäns godz, så kunne dhe in eo passu inthet wara mehre
än andra Adelsmän; Men dhet H. F. Ni: är en Furste, kan
ingen taga ifrån H.: F. Ne eller dess barn.” Men just furste-
värdigheten oroade Pfalzgrefven, som ”allegerade att inthet
+x) Öfverläggningar i Rådet om Pfalzgrefve Johan Casimir, af-
tryckta ur Råds-Prot. utaf Apvrersearre, Hist. Saml, T, II. 351 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
