Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XI) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Theologi - [12] Lénström, Lärobok i de Theologiska Pränotionerne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
ning af offrets olika modifikationer. ”På lägsta grad är det
ännu något blott yttre - » » framkalladt af yttre olyckor” etc:
”På närmaste grad har menniskan medvetande af skuld,
hvilket på förra graden icke fanns, ty olyckan var der en
följd af Gudarnas oförklarliga godtycke.” Med förvåning fin-
ner man nu, att Förf. hänfört ”skuldförsonings- och re-
ningsoffer” till den förra ”graden” ; säledes skuldoffret till
den ”grad”, der medvetandet af skuld ”icke fanns.” > En ny
oformlighet uppkommer derigenom, att Förf.; såsom sig bör,
anför Judarpe såsom det folk, hos hvilket medvetandet af
skuld var företrädesvis vaket, och framställer deras kult så-
som exempel på offrets andra grad. - Ty han har ju redan
ställt de för detta folk serskildt utmärkande skuldoffren på
första graden. — Förf. fortgår till-den ”högsta ståndpunkten,
ehrisltendomens.” ”Der består offret i Christi, den mennisko-
blefna Gadens, blod. hvilket offer en gång för alla skett, hvar-
efter förtjensten deraf tillegnas hvar och en efter hans tro.
Denna tro föregås af omvändelse, ånger och bot, bortka-
stande och uppoffrande af allt sjelfviskt och syn-
digt i själen, köttets kufvande till att i anden tje-
na Gud och hjertats hängifvande åt hans nåd.” Förf.
låter alltså den tro, som sjelf är villkor för rättfärdiggörel-
sen, föregås af rättfärdiggörelsens alla frukter. Vi bebhöfve. ej
erinta, att Förf. genom detta yrkande sätter sig i en opposi-
tion mot den evangeliska lärans grundartikel (fundamentum
dogmaticum) så bjert och ytterlig, att den ifrigaste katholik
skulle draga i betänkande att med honom instämma. Ett så-
dant yrkande är,:’ då det utgår från en man, hvilken gör an-
språk på att uppträda säsom ”orthodox” lärare i den Evang.
Lutherska kyrkan (jfr p. 2), oförsvarligt, det må betraktas
såsom frukt af okunnighet eller slarf. — Straxt nedanföre sä-
ges: ”Sakramenterna, den christna cultens högsta handlingar,
äro detrföre endast för individen verksamma, om -hans inre är
omvändt och helgadt.” Här ställer sig Förf. åter i oppo-
sition mot flere af den evangeliska christendomens heligaste,
vigtigaste och trösterikaste lärer. Är då idöpelsen — :det nå-
derika lifsens vatten, — är den overksam förindividen, om ej
redan hans inre är helgadt? Är döpelsen ”ett bad till ny
födelse”, så måste detta sakrament vara verksamt för indivi-
den, redan innan denna nya födelse inträffadt, således äfven
innan individens inre är helgadt? Kan det vara Förf:s verk-
liga mening, att döpelsen icke är för barnet verksam? Eller är
impie cavillantur, sed dicimus existere hanc ecclesiam, videlicet vere-cre-
derntes ac justos :sparsos per totum orbem.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
