Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XI) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [20] Janzon, Metrikens fall och upprättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spräkvetenskaper. 165
mopoiäens ty hvarje pans, hvarje bestämbar diastasis, är i den
elassiska metriken endast möjlig emellan Se och arsis, samt
sålunda blott nat versmåtten.”
Demonstrationen af dessa iheoremer vridet sig här, Så
vidt jag kunnat finna, i en fullkomlig erkel. Förf. vill neta.
bevisa, att rhythmen i sång och deklamation är väsentligen
olika, och stödjer detta på det påståendet, att deklämationens
eller talets interpunktion är grundad på innehållet, icke re-
spekteras af tonsättaren, som interpurgerar godty ekligt. Er-
kännes att så sker, men jag har redan sagt, att detta är ett sjelfs-
våld. antingen å tonsättarens eller öck åå skaldens sida. Låtom
OSS mad Förf. och andre antaga, att i de gamles melodier så
musik som poesi med hvarandra stodo i full öfverensstämmel-
se "). Men i den moderna poesien träffar t. ex. kompositören
en rad, sådan som denna: Upp, Psaltare och sjung,
der stälvelse re, eburu af nataren kort, deck genom metern
tvingas att representera en längd: ådlart äv i sådant fall, alt
felet icke är tonsättarens utan Päbetsus Dock kan genom en
liten paus efter re den förre någorlunda undanskyla felet,
och detta kan äfven deklamatorn ").. Ingendera dock fullkom-
kgt. Förf. säger, att han i sin öfversättniug någongång sjelf
skrifvit xerser sådana som: Strålande om dagen, men att
har förbehåller - sig, att i fall någon skulle vilja sätta musik
till sådana ställen, få bilda om rhythmen! Han kallar sjelf
+) ÅA fvckn i denna punkt kan man blifva villrådig; ILonginos säger
nemligen, att då i metriken stafvelserna hafva ett bestämdt värde, så
kan rhythmen (melopoiien) efter behag draga ut stafvelserna, så att
den softa gör en kort till Jång (6 de Övg mös WS$ Bovkertuwv Elev TOVS 00-
UOVS” THOAÄAKUS yovv . Lon mov Podgiv poövowv ToLEL uX00V). Likaså yttrar
Dionysios, att i rhythmiken och musiken förändras stafvelsernas natur,
så att de än förkortas, än förlängas, således ofta öfvergå till ett mot-
satt förhållande; ty der lämpas icke tiden efter stafvelser na, utan staf-
velserna efter ide (4 de Öv uven z0v HOVOvAN petepälkovow AUTOS (vås
GVÅRABAS) MeLOVOUL ZE KuboRoar: ov ydo TLS OVÅNAPAS ATEVIVVOVONY TOVS
X00vovs, åa TOS KQ0vors TAS GvAka Beas). Ifr Schol. ad Hephaest, P: 76
samt Axistoxen. p. 290. Är detta så, så hafva de gamle musici lika
så egenmäktigt förfarit med tex xiten , som vår tids flesta kompositörer,
+) Men na intväffar i denna 7-stropliga psalm, att den motsva-
rande stafvelsen i de festa andra verserna är läng eler sådan den bör
vara; tonsättaren kan alltså icke (utan att komponera serskild melodi för
hvarje stroph) anbringa någon jemnkning i melodien för att betäcka
feiet 1 första raden, utan att väldföra ST på de sednare stäl-
lena. Detta Vill svar på Förf obilliga klander tmot Heffner, som
han föröfrigt på flera andra ställen hehandlar som en fuskare, ehuru
deklamationen, som shan hade lärt af Thorild, just xar Rans starka
sida. På ett annat ställe sätter Ir J. honom, såsom kompositör, djupt
under virtvosen Ole Bull! Jag hade i denna skrift ämnat att antaga
Hr I:s: snosikaliska kämmedom såsom gifven; slika omdömen göra mig
dock tvifvelaktig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
