Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XI) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [20] Janzon, Metrikens fall och upprättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
denna frihet för elt sjelfsvåld. Riktigt: så är det verkligen,
åtminstone i lyrisk vers (rec. minnes sig aldrig hafva vågat
något dylikt i så beskaffad vers, men i jamber måste den ur-
säktas); och detta sjelfsvåld är icke mindre stötande vid de-
klamationen än i sången: i den förre till och med mer, ty
tonsättaren, såsom sagdt, har flera utvägar att undangömma
felet. — Händer nu åter, att kompositören träffar en metriskt
riktig text, hvilken han har full frihet att musikaliskt be-
bandla; och han då syndar emot qvantitet, accent, menings-
interpunktion, så blir visserligen sång- och tal-rhythmen då
olika, men endast derigenom, att han gör våld på poesien.
Felet blir således tonsättarens, så mästerlig melodien för öf-
rigt än kan vara. Men på fel och missbruk få inga theorier
uppföras.
Mera sken för sig har följande bevis. I versen
IDövto utv tå TOMTA xopvoostTUL, | UÖTAO EnNELTA
antar man vanligen (säger Hr J.) en takthvila eller paus på
det markerade stället, således mellan tvenne versmått, men
detta är dock omöjligt, så vida ej denna paus skulle svara
emot ett helt taktmått (hvilket vore för mycket), emedan an-
nars endera af de närmaste versmåtten skulle förkortas så
mycket som pausens längd. Anmärkningen vore riktig, så
vida paus, takthvila och ccaesur voro alldeles identiska. Efter
zoobooerar följer en vers-cxsur; detta betyder en afskärning,
icke en hvila eller paus. Nu är visserligen sannt, att man
vid uppläsningen der tillika gör ett litet uppehåll, dels för
att hvila, dels för att gifva meningen större tydlighet. Vid
den musikaliska behandlingen ginge kanske detta icke an; men
versen kan mellertid läsas så, att cxsuren väl höres, men
ej den ringaste paus der eger rum.
Här slutar jag. Jag smickrar mig ingalunda med det
hoppet, att i någon enda punkt kunna skaka Hr J:s öfverty-
gelse, ty han älskar dertill alltför mycket sina egna menin-
gar, och har genom min förra recension endast deruti blifvit
än mera införstenad. Mig åter kan han icke öfvertyga; icke der-
före att han står ensam, och har alla nyare och äldre Metrici
emot sig, utan derföre, att hans åsigt hvilar på det antagan-
det (s. 2 o. flerst.), att formen är detsamma som ideen, och
innehållet eller tankarna detsamma som materien, — hvilket
förekommer mig förnuftsvidrigt. Vi stå alltså på alldeles o-
lika planer, så att ingenderas inkast träffa den andre. En fort-
sättning af striden: skulle således vara onyttig. Skulle dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
